”Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder”... Den ramsan har vi ju hört några gånger. Jag vidhåller i alla fall att det finns dåligt väder,  som åtminstone inte mina kläder biter på. Oturligt nog så kom ett sådant just när jag beslutat mig för att gå en promenad. Så där sprack den föresatsen. Det är väl ändå typiskt!

Det var med ett lyckligt leende på läpparna som jag i förra veckan inledde årets cykelsäsong. Vilken frihetskänsla! Med cykel kommer man ganska fort fram och samtidigt klarar man av motionen. Den är billig i drift, cykeln, och kräver bara lite olja på vårkanten och luft i ringarna då och då. Visst hördes ett och annat flåsande ljud när jag trampade uppför och benen kändes lite stela. Det är bara under inkörningsperioden innan alla leder och muskler är uppvärmda, som dessa problem visar sig. Sen går det undan!
Jo, undan för undan så försvinner faktiskt denna envisa snö. Den ser i dagsläget ut som strösocker och intar mer och mer en rinnande fason inför sin sena sorti.

I dag fick vi storfrämmande på vår tomt. Det kom en hel skock bofinkar, som fann resterna från vinterns utfodring på den lilla gräsplätt som sticker upp ur snötäcket. Finkarna åt med frenesi under högljutt kvittrande. Där kan man tala om att nöja sig med smulor...

Vi gjorde ett besök ute vid sommarstugan härom dagen. Där drunknade fågelsången i entonigt skoterljud, som avtog för en kort sekund för att sedan återupptas. Fram och tillbaka över isen i hög fart åker dessa vidunder. Det verkar vara oerhört roligt med tanke på hur länge de håller igång.

Jag gick på jakt efter djurspår och fann att Jösse Hare hade varit på besök. Grannens hund hade också lämnat sina avtryck och visitkort. Det hade även varit en råtta mellan husen såg jag, och det känns inte bekvämt för mig. Men det är ju faktiskt vi, som flyttat ut till deras marker. En annan upptäckt var spår av ren, så det var väl någon vilsegången och kvarglömd djurstackare som förirrat sig in på vår tomt.

Apropå ren... Ren och skär avundsjuka, är det något typiskt svenskt? Varför är det så svårt att unna andra något som vi själva  önskar, men inte får? Det är kanske inte så enkelt just i ögonblicket att glädjas med den som haft tur, lyckats genomföra något eller fått något oväntat. Men i längden så gör det så mycket gott just för oss själva. Uttrycket ”delad glädje är dubbel glädje” är absolut sant. Det är roligare att vara glad tillsammans än ensam! Tänk så roligt att få vara med och glädjas!

Med risk för att vara tjatig, så gläds jag enormt åt mitt första och enda barnbarn, som jag snart ska åka till och få etablera en nära kontakt med. Det är inte så kul att pussa på en dataskärm. Har ni provat? Hon är ljuvlig och bedårande förstås och hon tittar på mig med sina stora klara ögon och jag smälter. Inte visste jag att det skulle kännas så här att vara farmor! Jag ska med inlevelse förvalta min stora uppgift så länge jag orkar och kan!