Krönika: Inflation i prylsamhället
Vi lever i dag i ett tekniksamhälle som för bara några tiotal år sedan var rena utopier. Och det är inom datavärlden vi ser det tydligast, där en ny är modell på gång redan innan bläcket hunnit torka på bruksanvisningen från den förra.
En god vän har nyligen köpt en ny dator, givetvis med de senaste finesserna. Bland annat ger den i från sig ett svischande ljud varje gång han skickar ett mail. Rätt kul tyckte han i början, men redan efter några veckor försöker han nu hitta koden för att koppla bort det.
Den dator jag själv skriver på är gammal, men den dag jag är tvingad att byta förväntas jag köpa en ny med finesser som jag egentligen inte är intresserad av. Då jag säger att jag bara vill ha basutbudet, brukar försäljarna hålla god min och säga med ett stort leende: ”Se det som en bonus, det ingår utan kostnad och tänk så mycket trevliga saker du får gratis!”. Problemet är att jag har datorn enbart som arbetsredskap och inte är intresserad av några finesser. De krånglar bara till tillvaron för mig.
Annat var det förr och det är inte utan att jag ibland tycker att uttrycket ”det var bättre förr” stämmer.
För att ta ett exempel, minns jag tydligt när fotpumpen gick sönder för min pappa. Varpå han tog fram en skruvmejsel och lossade slangklämman och tog lös slangen. Sedan tog han en kniv och skar bort den del av slangen som var trasig. Sedan satte han fast den något kortare slangen med slangklämman och pumpen gick bra att använda igen.
Några år senare gick packningen på cykelpumpen sönder. Då tog han cykeln och åkte ner till lanthandeln. Där fanns en hel låda med packningar. Pappa köpte en packning för några ören och satte fast den. Pumpen blev som ny igen och pappa kunde pumpa familjens cyklar och skottkärran ytterligare i många år.
Nu drygt 50 år senare har samma sak inträffat för mig, slangen till fotpumpen har gått sönder. Skillnaden är den att slangen på min pump är fastnitad och inte går att skära av för att sedan sätta fast igen. Skulle packningen gå sönder så lär det inte heller finnas nya att köpa. I båda fallen är jag alltså tvungen slänga pumpen och köpa ny för dyra pengar, trots att den vore mycket enkel att laga om reservdelar skulle finnas. Det ger ett slit och släng-samhälle av stora mått, som verkligen inte passar i det kretsloppsamhälle som Sverige och EU nu har satt upp.
Det är miljömässigt beklagligt att produktutvecklarna är mer intresserade av svischande ljud när mail går i väg än att bygga ett samhälle där vi alla kan bidra till att minska sopberget. Bland annat genom att själva kunna laga våra fotpumpar.
