Krönika: En flickas mardrömmar
Min nära vän har fått gå igenom väldigt mycket obehagligt i sitt liv. Hon har fått se saker som de flesta aldrig någonsin behöver se. En kväll fick jag reda på något som gjorde mig väldigt irriterad.
I världen finns det så mycket hemskt som människor måste gå igenom. Och människor kan bli bortgjorda och totalt förolämpade på grund av att andra människor har mindre hjärnceller, eller helt enkelt inte vet hur de ska använda dem.
Världen är orättvis, right? Det är det människor ofta använder som svar och anledning istället för att gå igenom det hemska som händer och faktiskt försöka göra någonting åt det, en ändring. Det borde finnas ett stopp någonstans: någonting så litet som en enda människa som bara hjälper till.
Min vän har gått igenom så mycket och fått se så mycket saker som hon absolut inte förtjänar. Gång på gång varit med om sådant som kommer tillbaka i mardrömmar resten av hennes liv och gör att hon vaknar upp genomsvettig mitt i natten.
När min vän hade varit med om det hemska som hände när hon var liten, ett barn på 7–8 år, tvingade hennes lärare min vän att berätta för alla de andra tjejerna i sin klass vad hon hade varit med om. Observera ordet tvingad. Enligt lärarna skulle det hjälpa tjejerna i klassen att komma närmare varandra.
Vad fan vet de om det? Hur kan man göra en sådan vild chansning som att använda en 7-årig tjejs mardröm som ett medel för att några personer eventuellt ska komma närmare varandra? Om det inte funkar, vad händer då?
Tänk om min vän istället blev mobbad för det hon blev tvingad att berätta? Blev mobbad för något som hon hade varit med om utan att ha velat? Fick livet och framtiden ännu mer förstörd för att några lärare chansade på att en obehaglig sanning skulle ta några flickor närmare varandra?
Vad ger dem rätten att ta en flickas mardröm och hålla fram den för vem som helst att se på? Alla människor är inte goda, och jag gissar väldigt starkt att alla tjejer i en klass inte är det.
Människor baktalar, det lär man sig göra när man är liten. När man märker att man på något sätt måste sätta sig i respekt för att inte bli lämnad ensam och liten.
Det finns alltid någon eller några som använder sig av onda trick för att ha lite skoj, för att trycka ner någon annan.
Det spelar ingen roll hur mycket de senare står på knä och kysser dina skor för att få förlåtelse – det tar ändå aldrig bort mardrömmarna som förföljer dig livet ut.
