LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Krönika
Ingvor Johnsson

Läsarnas Fria

Krönika: Granntantens Dag

Det borde finnas en dag i almanackan som heter "Granntantens Dag"

 

 På "Granntantens Dag" ska alla skicka ett kort till en granntant de bott nära intill.De ska då tacka för all hjälp de fått med blommor, post och tjuvakoll när de varit på semester. De ska också tacka för trevliga kaffestunder när det regnade ute och allt var trist. De skulle tacka för att någon fanns i närheten när ingen annan fanns.
 
OM DEN DAGEN INSTIFTADES skulle jag skriva ett kort till tant Berta (fast där hon är nu, dit når inte postgången..) Hon var min allra första granntant tvärs över “svalen” på Kommendörsgatan i Majorna. Jag hade flyttat hemifrån till storstaden Göteborg på 70-talet och sökte lite kontaktpunkter i tillvaron. Hon bjöd snart in mig på kaffe och berättade gärna om sitt innehållsrika liv. I sekelskiftets Göteborg hade hon varit med om hungerkravaller och bröduppror; när kvinnorna kollektivt gick ut och “skaffade” mat åt sina stora familjer. Tant Berta själv hade bara två döttrar. Den ena kom då och då ,den andra mer sällan.Hon verkade skygg. Hon var en av de första kvinnliga prästerna i Göteborgs stift och så småningom utmobbad till ett hörn av tillvaron.
 
JAG OCH TANT BERTA tog spårvagnen ner till Haga. Jag ville visa henne en kvinnofilm och hur kvinnor försökte förändra sina livsvillkor. Vi gick på Hagabion och satt i en salong full med äppelkindade och käcka Grupp 8-feminister med livet framför sig. Tant Berta tittade sig runt och log på något sätt lite undrande.. Det var en dansk film som hette “Ta det som en man, frun”: en helt vanlig historia, men med den skillnaden att kvinnor spelade männens roller och männen spelade kvinnornas. Effekten blev enormt komisk, när männen behandlades som kvinnor. Syftet var att synliggöra den osynligt, strukturella nedlåtenheten gentemot kvinnor som pågår i varje liten obetydlig händelse i tillvaron. Det bildar ett dolt "uppfostringsmönster" av hur en kvinna ska bemötas och vilken roll kvinnan måste acceptera i samhället för att "få vara med". Tant Berta kluckade högt av skratt i salongen när den kvinnliga överläkaren “moderligt” klappade den manliga sjuksköterskan i baken.Grupp 8-tjejerna var mer tysta...
 
SÅ KOM DEN DAGEN när det var dags för tant Berta att flytta till servicehem.
Hon ringde på min dörr och stod där i dörröppningen med två tunga stekpannor i sina knotiga händer. 
- Du får de här, sa hon, jag kommer aldrig mer att steka i dem.
.
Jag minns fortfarande hur jag stod där och svalde innan jag klev fram och tog emot dem. Det var som en slags kvinnlig vandringstrofe överlämnades.
 
Om jag kunde skicka ett kort till tant Berta nu, skulle jag skicka den här dikten:
 
Värme
 
Det finns för lite tanter
med röda pelagonier
och vita spetsgardiner
i fönstren.
 
Sådana som ställde fram
kaffekoppen direkt
på bordet när du kom
och sa: - “Du ska tro på Gud,
flicka lilla” med glimten
i ögat..
och sedan spådde
i kaffesumpen så att det
visslade om det
medan värmen från deras
bastanta kroppar
omslöt dig.
 
Inte förrän gråten
kom till medvetande
om sin tyngd
och brast ut över den
slitna plastduken
- hällde de upp påtåren.
 
Nuförtiden
finns det mest trådsmala
medelklassdöttrar,
med klotrunda kalla fiskögon
och viktväktar-points,
 som analyserar dig
från andra sidan sitt akademiska bord
i psykologi.
 
Tack Berta, Alsy, Sigrid, Britta, Doris, Ulla-Maj och Alice!
 
INGVOR JOHNSSON
 
ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu