Krönika: De ovanliga
De ovanliga är människor som inte ligger samhället till last. De får i stort sett inga bidrag alls, förutom folkpension, och belastar inte sjukvården i onödan. Många får inte dit alls!
De är intelligenta människor som ser samhället ur ett annat perspektiv, men sällan får uttala sina tankar i medierna. Många till och med skrattar hånfullt åt dem, och tycker att de är besvärliga eftersom deras kunskaper och åsikter inte passar in i vårt strömlinjeformade samhälle. I tidningar, radio och TV framställs de ofta som lustiga figurer.
Det finns fortfarande några originella personligheter i Sverige, men skaran börjar tunnas ut. Dessutom verkar det som om 40, 50 och 60-talet inte producerat några original. Nästan alla är födda antingen före 1940 eller efter 1970.
De ovanliga är ofta dåliga konsumenter och bidrar mycket lite till den heliga tillväxten och miljöförstörelsen. Politiskt sett har de sympatier både till höger och vänster, men de flesta tycker att dagens politiker har förlorat fotfästet i verkligheten. Nästan alla är EU-motståndare.
De ovanliga har mycket stora kunskaper om naturen. Många är vegetarianer och äter ingen annan medicin än naturmedicin. De hänvisar ofta till Bibeln, utan att vara speciellt religiösa.
Att nästan alla original är ensamstående är fullt naturlligt, eftersom de varken vill elelr kan anpassa sig. Men långt ifrån alla har valt sitt levnadssätt frivilligt. De är stolta människor, men samtidigt mjuka och känsliga. De tar sällan strid och faller hellre undan när myndigheter eller privatpersoner ställer krav. Många anser att de är slarviga och har det ostädat omkring sig. Men är det inte så att bakom en välstädad fasad döljer sig ofta ett ostädat inre?
Det har alltid funnits ovanliga människor och ju längfre tid efter deras död som gått, ju märkligare förefaller dom ha varit. Minns du din egen barndoms original? Det kanske är dags att omvärdera dem. Många spärrades felaktigt in på mentalsjukhus bara för att omgivningen ville bli av med dem. Skillnaden mellan geni och dåre är hårfin och det händer förmodligen än idag att misstag begås. Kan vi leva som vi vill i Sverige? Får vi klä oss som vi vill? Har alla lika stort värde i dagens samhälle?
Vad är det som är normalt, och vem sätter gränserna för det?
