Långt innan den moderna människan började klyva atomer hade dåtidens folk utnyttjat elementen för att driva de tidiga industrierna. Småskaliga verkstäder som smedjor, sågverk och kvarnar använde sig av naturens omloppsbana för vind och vatten.  

    Väderkvarnarnas tid är all och har ersatts av vindsnurror. Vackra eller fula ligger helt i betraktarens upplevelse. Ändamålet är detsamma, att skapa energi. Visserligen går elleveransen via ledningar genom landet för att tillgodose elkraft till företag som ”Mjöl och Gryn” där bondens spannmål mals till nyttiga livsuppehållande produkter –slutresultatet blir som förr.

    Även små vattendrag har tidigare utnyttjas för att driva sågverk, smedjor och kvarnar. Men det var långt före turbinernas och de stora vattenkraftverkens tidräkning.

     Några väl bevarade väderkvarnar har blivit turistkaféer och ett och annat gammalt vattendrivet sågverk har blivit museum, långt från allfarvägen.

    En sak är dock densamma. Vind och vatten fortsätter år efter år i naturens egen omloppsbana och gör det möjligt att skapa energi utan tillsatser från fossila bränslen.

    När nu höstmörkret faller, regnet ökar och vinden tilltar sitter förmodligen någon entusiast på sin kammare och klurar på en fiffig konstruktion av en evighetsmaskin. Visserligen övertygad om att fysikaliska lagar gör en sådan tingest omöjlig i praktiken. Men med envishet kommer man ganska långt.

 

Kärnkraftsförespråkare är ett släkte för sig. En samlad tropp som alltid nonchalerat det som kommer före och efter energiutvinningen i ett kärnkraftverk. Jag menar den hälsovådliga och miljöfarliga uranbrytningen och det radioaktiva avfallet som samhället inte vet hur det ska hantera.

   Men plötsligt händer det något i vetenskapens värld. Forskare inom nukleidområdet har hittat lösningar som man tidigare trodde var omöjliga. Kärnkraftsförespråkarna hoppar och stojar av glädje och yra och sjunger en lovsång till forskarnas ära.

    Vetenskapsmännen har nämligen hittat lösningen på en ny typ av reaktor som kan göra det möjligt att återanvända bränslestavarna så att de kan användas gång på gång i en aldrig sinande bana. Om jag inte totalt har missuppfattat det hela har forskarna tydligen lyckats att skapa en evighetsmaskin med en s.k. bridreaktor. Tro det den som vill.

     Kärnkraftsförespråkarna hurrar en gång till och anser att världen kommer att bli mycket lyckligare om uppfinningen blir verklighet. Konsumtionen kan öka ytterligare!

    Med tanke på de nuvarande höga elpriserna kommer livet att te sig bra mycket bättre ut för oss el-abonnenter. Om vi ska tro optimisterna. 

    I marknadsekonomins och det konkurrentutsatta samhälle vi lever i kanske vi hamnar på en prisnivå av elleveranser som överheten lovade oss när avregleringen stod klar. Vi skulle bara behöva betala fickpengar för vår elkonsumtion. 

 

Blir det en gång verklighet av forskarnas nya bokstavsreaktor kan vi åter slösa med vår elförbrukning. Vi slipper köpa dyra lågenergilampor som vår elenergimyndighet brukar rekommendera. Marknaden behöver inte längre smyga med uppgifter om vad en energikrävande storbilds-tv förbrukar.

   Vi kan lugnt sätta oss i tv-soffan framför vår nyinköpta 42-tummare och kanske knappa in en kunskapskanal som visar ett vetenskapsprogram om sinnrika uppfinningar av evighetsmaskiner. Där skaparen besuttet både drömmar och visioner om en bättre värld för mänskligheten.

    Förmodligen handlar det mest om drömmar