Läsarnas Fria
Krönika: Tre perioder i livet: ungdomen, medelåldern och piggåldern
Den fjärde november blev jag tjugonio år. Sista året på tjugo, sista året som jag kan säga att jag är tjugo någonting, sista året innan allvaret börjar. Eller?
Mina väninnor som nått trettioårsstrecket säger att det är annorlunda att vara trettio än tjugo någonting. Omgivningen sätter press på en att vara vuxen, att börja ta livet på allvar. Ungdomen är definitivt över …
Min väninna, Alice, säger att jag är en frisk fläkt för henne, jag som fortfarande lever livet och kommer med mina singelhistorier då och då. De som fyllt trettio i hennes omgivning har stängt in sig i sina hus och lever vuxenliv. Medelåldern har börjat.
Självklart behöver man inte leva så, men visst känns det lite patetiskt att skutta upp på dansgolvet hållande en ölflaska och se till att bli dansgolvets medelpunkt när man är trettio år fyllda… och medelålders.
Vilken tur att jag har blivit född med gåvan att se ung ut då! Eller håller även jag på att mista mitt ungdomliga utseende?
Häromdagen fick jag en liten försmak av hur det är att känna sig äldre. Jag och två väninnor som passerat trettioårsstrecket, skulle gå in på en mysig krog som ligger på Söder i Stockholm. När vi kom fram till dörrvakten säger han:
– Hur gamla är ni två då? Har ni leg?
Han tittade inte på mig, utan på mina två väninnor som är trettiotvå år gamla!
Ja, jösses hör och häpna!
– Hur gammal tror du jag är? Frågade jag chockat.
Dörrvakten tittade på mig, log och sa sedan:
– Du ser mognare ut.
Hmmpfr …
Jag minns när man nyss var fyllda tjugo år och skulle gå in på systemet, hur man tyckte att alla tittade fördömande på en. Man gick och sträckte på sig för att visa att jag faktiskt är här lagligt, jag är tjugo och inte sexton! När man gick fram till expediten för att betala var man hypernervös och hade id kortet i högsta hugg för att hinna visa det innan de kallade på vakterna för att de trodde man bara var sexton.
Nu blir jag överlycklig när de frågar om id kort. Fast inom mig bankar fortfarande hjärtat snabbt när jag går fram för att betala på systemet för jag känner mig fortfarande som den lilla oskyldiga tjejen på sexton år. Det är bara det att de fördömande blickarna har upphört, nu är jag en av dem.
Ungdomen, medelåldern … och ja, vad kommer sedan då? Ålderdomen? Det låter verkligen som en dom – ålderdom.
Min mamma är 60 år. Då borde hon väl ha passerat medelåldern och kommit in i ålderdomen, eller? Om de skulle skriva om henne i tidningen t ex, då tror jag knappast att det skulle stå ”en medelålders kvinna på 60 år”. Nej det skulle nog stå ”en äldre kvinna på 60 år”. Men hon ser inte ålderdomlig ut. Hon ser inte ”äldre” ut heller. Hon ser pigg ut! Det säger folk också till henne:
– Vad du ser pigg ut!
Inte ”vad ungdomlig du ser ut” och inte ”vad mogen du ser ut”. Nej, ”Vad pigg du ser ut”! Tänk om någon sa det till mig nu, att ”du ser pigg ut” – i stället för att säga ”Du ser mognare ut”.
Jag ser fram mot den åldern, tror den blir bra. Piggåldern.
Av Maria Tjulander
