Se språket! Bäraren av de allra största geniernas tankar, såväl som våra egna minsta, privata funderingar. Språket konstituerar en nation, enar, men kan lika gärna vara det som splittrar hela folk och folkgrupper. Men i grunden är språket som en bro, som vi bygger på, från oss själva till vår nästa.
Djurens förmåga att kommunicera är begränsad, trots att vi som människor och ’skapelsens kronor’ gläds åt kattungars och hundvalpars tokiga upptåg, men ryser vid lejons rytande! Nej, djurens kroppsställningar, rörelser, beröringar och ljud, lämnar sällan samma tvivel som människors mångordiga debatter. I djurriket är budskapen tydliga, men vad gör människan med allt hon lägger märke till och har förmågan att göra sig en föreställning om?

Ja, mängden av dispyter, tyckanden och aldrig upphörande debattämnen, hur livsdugliga är de? Hur stor ’dos’ av empatin, medkänslan har vi fått som individer, hur många ytterligare ”snyfthistorier” orkar vi egentligen med? Förmågan att engagera sig och känna inlevelse är en viktig utgångspunkt för moralen. Ett förtroende kan ta lång tid att bygga upp, men raseras blixtsnabbt, om det inte finns en självuppoffrande anda från båda parter. Vare sig man är ung eller gammal, frisk eller sjuk, så finns det uppgifter som är påfrestande och som skapar nertyngdhet och en rädsla för att misslyckas, inte vara behövd. Samtidigt som allt fler, undrar allt oftare, hur de ska kunna hoppas på bättre, mer rättvisa samhällstider, när de ser omoral och egoism, ohejdat breda ut sig. Allt svårbegripliga och svåröverblickbara splittrar mer än det enar.

Orden blir fler, men dess valörer svävar allt oftare på målet. Det är som om man försöker ”sträcka ut” deras betydelser och egentliga innebörder. Språkbruket upplever en turbulens, en ”rundgångsretorik”, som vi inte tidigare sett maken till!