Far gav principer och regler, mor hade driftighet i sina armar och barnen prisade hennes lov och kraft.
Nu larmar TV:n om nya lagar och teknikens alla under ger förströelse, minner om den gemenskap vi en gång har haft.
Förr fanns pigor, drängar, förnäma och titelsjuka, den enda personen tycktes inte vara den andra lik.
Numera längtar man efter styrande som grundar beslut på verkliga behov, och inte på politik.
Man prövade var och en sin gärning, lärde sig och som medlevare och medskapare tog ett ansvar som födelsen oundvikligen gett.
Numera jämför man sig gärna med andra, sneglar, vredgas och avundas, man skvallrar - utan sans och vett.
Förr slet man i sitt anletes svett, såg sig omkring och vårdade naturligt i ett förvaltarskap.
Numera ”vårdar man det friska”, sin hälsa och sitt sexliv, men till nästa blir ett allt större gap.
Man hämtade tro, kraft, vördnad, mat, glädje och sorg uti naturens alla rum.                                     
Nu lämnar man anklagelserna och vädjanden, sida vid sida, till partier och organisationer som man funnit vara mer än – dum!
Förr drev bondekomikern gäck med lantlivet och bondebefolkningen och slagdängan var född.
Men nu ser stå-upp-arenan till, att politikern och andra styrande blir på nya visor gödd.
Förr var minsann inte allting bra,
men allt oftare får vi stanna upp och konstatera ” I da’ är i da’”.  
Det moraliska klimatet har sannerligen varit bättre bland folk,
inte så mycket av fallskärmar, fusk och falskhet som i glädjebägaren ger smolk. Förr fanns respekt och behov av flera generationer i samklang och lyhördhet.
Nu undrar de grånande nät ättestupan blir en realitet.
Förr längtade man efter frihet, god standard och en rättvis ordning i riket.
Nu inser man att det mesta är ”kört” – rakt ner i diket!
Förr bekymrade man sig inte så mycket över föroreningar i maten, i vattnet och uppe i luftens sfär.
Nu fasar man för nästa ”kloka” EU-norm: Det blir så här...

Michael Sörman