Den så kallade magkänslan, kan det få kallas maghjärnan, tarmsystemet påminner ju om hjärnan, en massa vindlingar och krökar för att få plats med mycket på liten yta, har sålunda magen tankeförmåga och hjärnan matsmältningskapacitet? Man säger sig vilja smälta intrycken.

Nåväl, jag skall väl inte fastna i dessa larviga reflektioner,när jag såg utställningen om Ikaros av Peter Greenaway på Malmös konsthall, (det är väl cirka sex, sju år sedan) kände jag mig utomordentligt stimulerad, skallen kändes som en varm väl omhändertagen mage (hjärna) själ, kan det vara det själen som tar emot konstupplevelsen ?

Jag får en vision av ett läkarlag som gör en operation, ståendes framför en uppskuren mage där de ser ett glimmande organ och konstaterar att där har vi den, själen.

De lyfter ut själen och examinerar den, säger till exempel att här har vi en välmående själ välstimulerad och godsint, kanske en aning anfrätt i högra hörnet men det knipsar vi bort, syr ihop och lägger tillbaka, så mår den utmärkt.

Tänk att jag aldrig kan hålla mig till ämnet.

Ikaros var det, här visades inte Ikaros ljusa sida utan mörkret, den sida som ofta döljs.

Men här var en död i skönhet, den djupa brunnen, mörknande vingslag,och ett förtrollande silat ljus.

Utställningen visade mörkret men gav en ljus upplevelse av god konst

Kanske är det inte så mycket vad som skildras. Kvalitén på skildringen gör upplevelsen,

Det verkar maghjärnan också tycka.

Ann Löwenstein

Flyga över vatten : Flying over water / Peter Greenaway ; [translation: Lars Håkan Svensson ...]

Malmö : Malmö konsthall, 2000

ISBN:91-7704-091-0