– Jag rymde utanför Algeriets ambassad i Stockholm, berättar Marehoum. Innan hade jag varit vid Marockos ambassad och överlämnat en text jag skrivit om diktaturen och ockupationen. Polisen ifrågasatte allt jag gått igenom. De menade: ’Det är ju så fint i Marocko, mycket turister’.
Han slår ut med armarna, blickar ut genom fönstret. Ärren på hans rygg vittnar om ett förflutet i ett land som präglas av allt annat än respekt för mänskliga rättigheter. Marehoum menar att han lagt alla korten på bordet.
– Mitt läge i Sverige var hopplöst. Återvänder jag kan jag räkna med en ”rättegång” där jag anklagas för ”terrorism” med förutbestämd dom och jag fängslas. De vet att jag kan tänka själv, och det är farligt i Marocko.

Marehoum vill inte framstå som ett offer. De som verkligen lider, menar han, är folken i Marocko och Västsahara. På Kronobergshäktet skrev han texten ”Folkomröstning är inte möjlig för en diktatur”, en uppgörelse med den marockanska diktaturen och monarkin, ockupationen av Västsahara och sitt eget öde. Idag arbetar han på en bok som ska väcka omvärldens ögon för vad som händer bakom kulisserna i ett land som på senare tid berömts för ”demokratiska framsteg”. Boken handlar om tortyr och diktatur i Marocko, om det förlorade landet Västsahara.

Han är en av få öppna kritiker till denna monarki och satt tre år i fängelse under vidriga förhållanden, utan rättegång. Hans enda brott var att han stödde Västsaharas rätt till självständighet. 1995 släpptes han fri på villkor att han började arbeta för säkerhetspolisen.
– De torterade mig fysiskt och psykiskt. Jag överlevde övergreppen men det gjorde ont i mig. Det är knappt jag kan förlåta mig själv att jag gick med på att bli värvare. Men jag stod inte ut med att vara fängslad och torterad. Mitt jobb var att muta västsaharier att acceptera ockupationen med ett ordnat liv i Marocko. Han tystnar och fyller i:
– Hade jag inte haft något samvete kvar hade jag fortsatt.

Marehoum fick visum till Sverige. Här skrev han till marockanska ambassaden och avsade sig sitt uppdrag, förespråkade ett fritt Västsahara och sökte asyl i Sverige. Men trots att han befann sig på svensk mark undslapp han inte marockanska övergrepp.
– Marocko har inskränkt Sveriges suveränitet. Marockanska säkerhetspoliser kidnappade mig i Örebro och förde mig till en källare i Stockholm. De band och torterade mig och förstörde mina tänder. De ville att jag skulle fortsätta som värvare och att jag skulle erkänna Marocko som demokrati. Jag sa: ”vi har demokrati” för att göra dem nöjda. Medan jag satt bunden, torterad och hotad i en källare i Stockholm med agenter skulle jag alltså instämma i att Marocko är en demokrati!
Han skakar på huvudet.
– Oppositionen har det jättesvårt. Regimkritiker döms efter en ny ”terroristlag” som drabbar alla som kritiserar monarkin eller menar att Västsahara inte tillhör Marocko. Då det råder skendemokrati på ytan är det svårt att avslöja förtrycket, men det finns där. Utåt är allt en snygg kuliss. Jag har hört Carl Bildt stå och prata om Marockos demokratiska framsteg. Vad vet han?

I Marocko råder brist på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Marehoum är mycket kritisk till FNs och EUs agerande mot Västsahara, självständig stat 1976. Han menar att EUs intressen i Marocko väger tyngre än de brott monarkin begår mot den egna befolkningen och Västsahara. 2006 slöt EU ett guldkantat fiskeavtal med Marocko som inkluderar västsahariskt territorium. Idag letar man olja. Han anser att EU deltar i plundringen av naturrikedomar och Marocko får stora summor för att stoppa invandringen och narkotikatrafiken till Europa. Vad som styrker hans slutsatser är den behandling lycksökare från södra Afrika stött på vid marockanska gränsen. Många har senare hittats dumpade i öknen, döda.

Han pekar på fattigdomen och misären som de starkaste orsakerna till det marockanska folkets tystnad.
– Monarkin behandlar dem som hundar. Håll hunden utsvulten så följer den dig i hälarna. Befolkningen är obildad, analfabetismen och fattigdomen utbredd. I det läget tänker man inte främst på systemskifte, man försöker överleva. I skolan lär man barnen att kungen är okränkbar ledare, i kontakt med Gud. Inga bra förutsättningar för en fungerande demokrati.
– Folken i Västsahara och Marocko måste ta första steget om de någonsin ska bli fria. De måste demonstrera och kräva demokrati. Det krävs medvetenhet om att en annan tillvaro är möjlig. Skulle jag nu erbjudas att stanna i Sverige skulle jag tacka nej. Jag kan inte andas här. Jag vill färdigställa min bok, publicera den och sedan smuggla mig ut härifrån, säger Yossef Marehoum med stolt blick.