Normbrytande nyheter
Roskildefestivalen är en internationell festival med många möjligheter till möten mellan människor från olika länder. En festival med inte bara en sorts musik utan alla möjliga sorter från hela världen. Här kan man upptäcka nya grupper som man annars inte skulle ha lyssnat till. Denna variationsrikedom gör att publiken inte är så homogen som på festivaler som är inriktade mot bara en musikgenre.
Det härligaste med Roskildefestivalen är när det oväntade sker. I år kom inte de stora överraskningarna från musikscenen, eller från vädergudarna, utan från Kyrkans nödhjälp.
Catharina Thörns avhandling tar upp ett ämne som många helst inte vill tänka på.
Men de finns där, även om folk inte vill låtsas om dem. De senaste åren har det forskats och skrivits en del om hemlöshet och bostadslösas situation. Catharina Thörn har forskat kring bostadslöshet från ur kvinnors perspektiv.
Den från förra hösten nystartade Producentutbildningen Produktion i konst och nya medie-scener på Högskolan på Gotland har under året åstadkommit ett 15-tal projekt, från turnéer till hemsidor. De har bildat ett fiktivt produktionsbolag som de kallar Pickadoll, som fungerar som ett slags stödbolag till artistbolaget Publishment AB, och skivbolaget Corruption records, vilka har sitt säte på Mondo på Medborgarplatsen i Stockholm.
Det var väl ganska länge sen nu som det blev ett vedertaget faktum att reklam har blivit upphöjt till en respekterad konstart. Ändå känns det inte helt fel att det tillfälliga MoMa QNS håller en utställning där man i vanlig amerikansk ordning lägger locket på terrorist-kriget och ägnar sig åt att penetrera den viktigaste aspekten av New Yorks visuella manipulationsteknik.
När Ola Klingbergs debutroman Onans bok kom ut minns jag att en manlig bekant uttryckte glädje över att få läsa om andra homosexuella, även om boken inte var så bra. Samma sak skulle jag vilja säga om hans andra roman Ringen i New York.
Metallica betalade 40 000 dollar i månaden för en terapeut. Om du inte har råd att göra det, se Some kind of monster i stället. En film om rädsla, droger och rock 'n' roll.
Efter fyra nätter på en leråker kan det konstateras att årets Hultsfredsfestival var en tämligen lugn tillställning, med lite högre medelålder, få våldsamheter och endast en dags ihållande regn.
Redan när man tittade på affischen kunde man se att något hade hänt. Från att tidigare alltid ha stått i skuggan av Roskildefestivalen, med svagare program och rykte om sig att locka mest gymnasiekids, klarade Hultsfredsfestivalen i år att rycka upp sig avsevärt.
Jag borde komma till sans och inse att Brian Wilson har haft sin plats i solen. Han är tre år från folkpension. Rösten bär inte samma klang tack vare cigarretter och medicin. Jag är en idiot. Vi är idioter som begär för mycket. Snälla, ge oss en ny Pet Sounds, en ny Exile on Main Street... Men den tiden är förbi. Då är då och nu är nu.
Det är nästan 20 år sedan Jim Jarmusch första kortfilm betitlad Coffee and Cigarettes seglade runt på filmklubbar och festivaler. En enkel och poänglös, men charmigt opretentiös liten scen där Roberto Benigni och Steven Wright träffas på ett fik och pratar nonsens.
© 2024 Fria.Nu