Recensioner | Sällan eller aldrig har jag sett kärlekens ljuva och smärtsamt blodbubblande hetta gestaltas med sådan livsfarligt naken och vacker, komplex närhet. Regissören Melanie Mederlind tolkar den unga tyska dramatikern Anja Hillings lika andlöst fladdrande som poetiskt svävande betraktelse, Sinne. Föreställningen ges fram till 21 maj fast man utan svårighet hjärtligt önskar den ytterligare några månaders utsålda hus därinne i Folkteaterns nybyggda, kompakt svarta låda, Vita scenen.

Recensioner | En av dramaturgins viktigaste utmaningar är att ”skaffa publiken fru och barn”, d v s skapa en så djup och varaktig identifikation med pjäskonfliktens innersta kärna att dess dramatiska liv, för åskådaren, innebär en kamp på liv och död. Kanske att berättarsättet i en barnföreställning som Ifigenia och H inte behöver tas på lika blodigt allvar men resonemanget kan bidra till att illustrera problemet för Folkteaterns nya barnpjäs, på teaterns helt nybyggda, Vita scen.

Recensioner | I Birte Niederhaus vackra, ytterligt stramt stiliserade regi, möts två unga människor på krogen och tycke uppstår. Peter har känt igen henne, som barn har de varit lekkamrater. Ursula har totalt förträngt detta deras tidiga möte och snart börjar man som publik inse att hennes smärta varit olidlig. Han har dragits till satanistgrupper och önskar att dessa skulle gå mycket längre i sina rituella övningar. Pjäsen är bara drygt en timme men det dröjer inte särskilt länge förrän man börjar ana kopplingen till hans längtan efter att se blod.

Recensioner | Redan Henning Mankells originella stavning av pjästiteln Graävskopan antyder vad styckets centrala tema spinner kring. Huvudpersonen, enda rollen, Rune F Lindström, äger 49 % av en grävskopa, tillsammans med den något större delägaren, Johansson. Den senare har valt direktionsbordet som arbetsplats medan Rune får göra grovjobbet med att förflytta lera och makadam. Redan från början inser man att den oblygt ältande, alltmer onyktre, mannen vid scenens bord, helt nära krogens bardisk, bär på ett tragiskt och obearbetat förflutet.