Opinion

Det pratas mycket, även i riksmedier, om Göteborg just nu. Nyligen inleddes de första rättegångarna mot de inblandade i muthärvorna i de kommunala bolagen och förra veckan hade tidskriften Fokus en brett uppslagen artikeln med rubriken ”Göteborgsandan inför rätta”. Här spårade artikelförfattaren mutskandalerna till den så kallade Göteborgsandan, som beskriver den anda av samförstånd, korta beslutsprocesser och täta samarbeten mellan kommun och privata aktörer, som sägs känneteckna det politiska livet i Göteborg. De korta beslutsvägarna har till och med skrivits in som en del av stadens varumärke – bra kanske för den som gör affärer i staden, men knappast för den som värnar demokratisk insyn och öppenhet.

FÖRETAGSSKATTER SVT:s Uppdrag granskning visade nyligen att Ikea använder sig av avancerad skatteplanering. Visst kan vi moralisera över företagets aktion, men det är också ett kvitto på hur det svenska skattesystemet missgynnat företagande och kreativitet. Mellan slutet av 1800-talet och mitten av 1900-talet gick Sverige från att vara ett mycket fattigt till ett mycket rikt land. Framgångsföretag efter framgångsföretag skapades och växte sig stora både lokalt och globalt. Då präglades Sverige av låga skatter och fria regelverk. Politiken radikaliserades under 1960-talet och framåt. De nya skattesystemen innebar att entreprenörer ibland tvingades betala mer än 100 procent i skatt. De nya företagen slutade växa fram, samtidigt som många entreprenörer och företag lämnade landet. Ikea och Ingvar Kamprad är verkligen inte ensamma om detta.