'Om personerna i Poes verk inte är galna, kommer de uppenbart att bli det, därför att de har missbrukat sin hjärna på samma sätt som andra missbrukar starka drycker' kommenterar Jules Verne i bokens efterord. Iakttagelsen är träffande. För de personer Poe skildrar tycks den logiska deduktionen bli inte enbart ett, utan till och med det främsta, berusningsmedlet. Karaktärerna i hans intrikat konstruerade och stilbildande kriminalhistorier drivs alla av en passion som gränsar till besatthet, och som i texten framträder med en märklig, lågmäld intensitet.