Det är en intellektuell fröjd att följa Herbert Marcuse, när han dissekerar begreppen frihet och auktoritet, och deras förbindelse sinsemellan hos Luther, Kant och Hegel samt upplysningens och den franska revolutionens förbittrade fiender Burke och de Maistre. Huvudproblemet för de ovan uppräknade lyder: hur kan man legitimera att en människa som du och jag, född fri och som endast har att svara inför Gud (åtminstone så länge religionen är en stark kraft) böjer sig för jordiska, flyktiga och övergående auktoriteter?