Analys: EU

Kommissionen väntas föreslå skatter som: skatt på flygtrafiken, energibeskattning, skatt på finanssektorn och EU-moms. Intäkter kan även komma från handeln med utsläppsrätter, det omstridda och växande marknadssystem som EU installerat för att minska den globala uppvärmningen.

Hittills har EU:s verksamhet framför allt finansierats av medlemsavgifter. Det har lett till konflikter mellan länder om hur mycket de ska betala. Genom att gå över till ett gemensamt skattesystem så skulle sådana konflikter kunna undvikas. Ett skattesystem gör det också möjligt för kommissionen att få igenom sin önskade utökning av EU:s budget, vilket annars blir svårt mitt i den europeiska krisen.

Tal om EU-skatter får vissa att skrika ”överstatlighet!”. Men är det så? Samtliga EU:s regeringar måste enhälligt godkänna EU-skatten – det blir inga skatter om ett enda land säger nej. Men det omvända gäller likafullt. När en skatt väl är införd krävs enhällighet för att avskaffa eller ändra den.

Skatter förflyttar alltså viss makt från medlemsländer till EU. Det kan i sin tur innebära ett steg till mot integration i ett EU som fortfarande lider brist på känslan av politisk och social samhörighet – gemensamma skatter kan ge ett gemensamt politiskt samtal.

Eller så fortsätter bristen på en förenad politisk diskussion på EU-nivå. Medlemsländer och politiker fortsätter plocka politiska poäng och skylla på varandra och EU-medborgarna får inte grepp om de politiska processerna, får svårare att påverka.

Vi är vana att kunna rösta bort en regering som för en dålig politik. Det gäller också skattepolitiken. Med EU-skatter blir det svårare för väljare att ställa den som beskattar till svars.

Att knyta en EU-skatt till en viss politik kan komplicera saken ytterligare. När en verksamhet, som exempelvis handeln med utsläppsrätter, ger intäkter till EU, kan det bli svårare att diskutera huruvida den verksamheten är önskvärd eller inte (den ger ju pengar till EU-kassan!).

Att tänka nytt kan bli dyrt.