I en scen i dokumentärfilmen om Olof Palme följer en fotograf med statsminister Tage Erlander bakom kulisserna efter en valdebatt. Det skojas och pratas politik medan Erlander tvättar ansiktet och drar på sig hängslena framför kameran. Om man försöker föreställa sig en sådan scen med Fredrik Reinfeldt inser man hur mycket dagens politiska scen präglas av noggrant regisserade och PR-mässigt genomtänkta framträdanden av vältränade mediepersonligheter. Att den avspända närhet som gestaltas i Palmefilmen i dag känns så främmande kan på ett sätt tyckas paradoxalt, för det är ju knappast bristen på intimitet som kännetecknar mediernas gestaltningar av politik i dag. Tvärtom tycks frossandet i personligheter, privatliv och känslor bara öka. Frågan är bara hur det görs och vem det gynnar.