Användningen av läkemedel mot ångest, sömnsvårigheter och depressioner har de senaste åren ökat dramatiskt och bruket har gått ner i åldrarna. Självdestruktiva beteenden inklusive självmordsförsök ökar.
Läkemedelsgenomgångar kan minska antalet preparat för många, särskilt äldre som ofta har ett stort antal förskrivningar. Biverkningar från livsuppehållande mediciner måste dock ofta behandlas med andra mediciner så det är självklart ingen enkel process att minska den totala konsumtionen. Vi är dock övertygade om att många patienter kan göra hälsovinster genom att minska läkemedelsanvändningen.

Läkemedel överdoseras, skapar beroende och/eller ger biverkningar. Vi vet att en stor del av de aktiva substanserna i läkemedlen inte tas upp av kroppen utan passerar genom den och hamnar den naturliga vägen i våra avloppsreningsverk som inte klarar av att bryta ner alla ämnen. Sjöar och vattendrag förorenas, växter och djur lagrar långlivade läkemedelsrester och oönskade effekter uppstår.
Det finns därför flera motiv att överväga om, när och hur läkemedel kan ersättas med andra metoder som inte har dessa bieffekter. Ibland kan mängden läkemedel minskas om behandlingen kompletteras med samtalsterapi, fysisk aktivitet eller annat stöd. I andra fall kan alternativa metoder helt ersätta läkemedlen.

Biverkningar av läkemedel måste uppmärksammas i betydligt större utsträckning än i dag. Eftersom dessa i huvudsak utprovas på unga aktiva män är risken stor att barn, kvinnor och äldre överdoserar. Många läkemedel ger beroende och kan leda till överdosering och andra biverkningar samt utsättningssvårigheter. Detta är problem som inte tas på allvar. Att minska den tid som behandling med läkemedel pågår och dosstorleken är därför önskvärt. Självklart ska det inte ske på bekostnad av behandlingsresultat och patientens hälsa.
För vissa sjukdomstillstånd är läkemedel oundvikliga, det finns ingen bot att få på annat sätt. Vi vill dock lyfta fram ett område där användningen av läkemedel har ökat kraftigt och där vi anser att alternativa behandlingsmetoder borde kunna bromsa den utvecklingen. Det gäller läkemedel mot depressioner, ångest och sömnsvårigheter.

Vi menar att vården måste ha större förmåga att möta dessa problem tidigt och då med metoder som förebygger. Det måste exempelvis finnas skolsköterskor och skolkuratorer i större utsträckning ute på skolorna som har tid att prata med barnen och ungdomarna. Man måste ha kompetens att ge verktyg att möta den oro som många gånger är helt befogad men som inte måste leda till ett sjukdomstillstånd. Man måste ha tid att prata mer om realistiska mål och drömmar i en värld där reklamen skapar bilder och visioner som ger ångest och för många en känsla av att inte räcka till.
Men även om skolan, hälsocentralerna, fritidsgårdar med flera är väl rustade och gör ett bra förebyggande arbete så kommer vi aldrig att kunna förhindra att några drabbas av ångest, depressioner och sömnsvårigheter. Men även då menar vi att det borde vara möjligt att i ökad utsträckning arbeta med alternativ till medicinering. Vi menar att ett ökat inslag av terapeutiska samtal kan göra mer än enbart medicinering.
Den 4 december anordnar vi en hearing i Riksdagen för att belysa dessa frågor. Vi har bjudit in representanter från myndigheter, forskarvärlden och brukarorganisationerna för att få en bättre bild av den växande läkemedelsanvändning och dess för- och nackdelar. Vi vill också belysa kunskapsläget kring biverkningar och alternativa metoder. Förhoppningen är att synliggöra de kunskaper som behövs för en utveckling där patienter på sikt får en bättre behandling och där belastningen på ekosystemen minskar.