Francois Herrault envisas med att sprida sina lögner om att fildelning är stöld. Det kan vara skäl att klara ut detta, eftersom både upphovsrättshavare och olika mediebolag och ibland till och med deras advokater som borde veta bättre upprepar denna lögn.

För sanningen är rätt enkel: stöld innebär enligt både normalt språkbruk och mer precist juridiskt språk att man tar ett föremål från någon annan. Brottsbalken är helt tydlig på denna punkt. Inte ens brottet att ta någons bil för att senare lämna den på något annat ställe är stöld, utan ”tillgrepp av fortskaffningsmedel”. Bara om jag säljer bilen eller behåller den är det stöld.

Om jag tar en tavla från en konstnär eller ett museum – så som de nazistiska ledarna gjorde, och en massa västeuropeiska kolonialherrar gjorde i till exempel Afrika, Grekland och Turkiet, ja då är det stöld.

Men både lagen, alla någorlunda insatta jurister och allmänheten gör en tydlig skillnad mellan att ta ett föremål från någon och att kopiera en bild, ett stycke inspelad musik eller en text.

Upphovsrätten handlar om immateriella föremål, och sådana kan man faktiskt inte stjäla. Det ligger just i detta att vara immateriell: sådana föremål finns inte på någon bestämd plats eller tid. När de väl är skapade så finns de, så länge någon vet om dem eller har ett exemplar av dem, på många platser och tider.

Massor av immateriella föremål är inte någons egendom, helt enkelt därför att de inte direkt kan sägas ha skapats av någon bestämd person. Vetenskapliga idéer, matematiska formler, historiska dokumentationer, teorier etcetera – allt sådant är, oavsett om de är knutna till något namn eller ej, omöjligt att stjäla. Det hindrar inte att det finns en stenhård etik inom det vetenskapliga samhället att man måste uppge om man själv har kommit på en idé eller tagit den från någon annan. Detta kallas ibland för ”vetenskaplig kommunism”. Den som bryter mot detta och ertappas tappar ansiktet och förlorar allt anseende och ibland jobbet. Och inte heller går det särskilt bra att sälja idéer – så forskare får normalt betalt av staten för att hitta på och utveckla idéer.

Konstnärliga och litterära produkter, uppfinningar och mönster är sedan cirka 150 år skyddade av lagen, på olika sätt, men det handlar hela tiden om att de inte får kopieras, efterapas eller förfalskas – att upphovsrättshavaren har rätt att bestämma över hur dessa immateriella objekt ska användas. En del kan till och med livnära sig på detta. Denna rätt hade inte Einstein och har inte heller hans arvingar.

Men om man inte kan skilja mellan att stjäla en burk piller från apoteket och att tillverka kopior av dessa piller utan tillstånd från patentinnehavaren – ja då har man inte begripit något av debatten.

Visst, det finns extremister som säger ”egendom är stöld” – och det är ungefär lika sant som att säga att fildelning, eller annan kopiering av idéer eller andra immateriella föremål är stöld. Båda påståendena är lögn, eller, i bästa fall nonsens, struntprat.