Vad innebär det att ha hälsan? Frågan är inte fullt så enkel som den kan tyckas vara. I början av 1940-talet gav ABF ut en skriften Ett sunt folk i ett sunt samhälle. Titeln var en travesti på den romerske tänkaren Juvenalis berömda citat: ”en sund själ i en sund kropp”, och mot bakgrund av det världskrig som rasade på kontinenten argumenterades för att ett friskt – demokratiskt – samhälle var en förutsättning för enskilda individers hälsa.

Tanken i sig är inte kontroversiell i dag. Men i vilken utsträckning den i olika sammanhang får genomslag varierar, inte minst beroende på vilka politiska vindar som blåser.

Hälsobegreppet präglas, som så mycket annat inom västerlandets begreppsvärld, av kristna och antika traditioner. Båda dessa betonade balans och harmoni. Inom kristendomen, där Gamla testamentet kopplade samman synd och ohälsa, kunde det handla om balansen mellan människan och det gudomliga. Inom den antika filosofin rörde det sig istället om balans människan och naturen emellan. Att närhet till naturen har hälsobringande effekter är fortfarande en djupt rotad föreställning.

I takt med naturvetenskapernas utveckling växer ett mer avgränsat hälsobegrepp fram.

– Explicita definitioner av hälsa hittar vi först i samband med institutionaliseringen av sjukvården, vilket är en ganska lång process från medeltiden och framåt, säger Roger Qvarsell, idéhistoriker och professor vid på Institutionen för studier av samhällsförändring och kultur vid Linköpings universitet.

Resultatet av denna process kan sammanfattas i den klassiska definitionen att hälsa är frånvaro av sjukdom, en funktionell definition som pekar ut sjukvårdens uppgift. Att ge vård åt den som är sjuk, att skicka hem den som inte är det.

– Den institutionella hälsodefinitionen grundar sig inte i om du lider utan i vad som kan diagnostiseras, säger Roger Qvarsell. Den är fortfarande vanlig men har komplicerats praktiskt eftersom sjukförsäkringssystemet bygger på arbetsförmåga, och det är inte samma sak som hälsa. Man kan vara arbetsför fastän man är sjuk och man kan vara arbetsoförmögen utan att ha en diagnostiserbar sjukdom.

– Där utspelar sig väldigt mycket av konflikten i dag, sjukvårdens och försäkringskassans läkare inte är överens. I grunden är politikerna som bestämmer, ändrar man regelsystemet ändrar man hur många som är att betrakta som sjuka.

I anslutning till att Världshälsoorganisationen, WHO, grundades 1948 undertecknade 61 stater en progressiv hälsodefinition, enligt vilken hälsa var att betrakta som en mänsklig rättighet, som kommit att få stor betydelse. WHO betecknade hälsa som: ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och ej endast frånvaron av sjukdom eller svaghet”.

Därmed kopplades hälsobegreppet till socialpolitik och fick en tydlig ideologisk dimension. En dimension som ideella hälsoorganisationer, liksom statliga organ som Sida, frekvent hänvisar till.

Men det mer radikala rättighetsperspektivet är inte det enda som gör anspråk på att kunna definiera hälsa. Filosofen Lennart Nordenfelt, professor vid samma institution som Roger Qvarsell, har definierat hälsa som individens möjlighet att förverkliga sina ”vitala livsmål”. En utpräglat liberalistisk definition som medger att en gravt handikappad person kan god hälsa samtidigt som en annan kan vara fysiskt fullt frisk och likväl lida av ohälsa.

Även Roger Qvarsell ser en samhällsutveckling där uppfattningen om hälsa som en personlig angelägenhet får större utrymme.

– I dag har förställningen om hälsa individualiserats. Tidningar skriver om livsstil, träning och skönhetsvård, sådant som mer handlar om levnadsvanor och attityder. Hälsa har fått en ställning som ett positivt värde som handlar om individens självförverkligande.