Du skriver i SFT lördagen den 12 februari att jag ska skilja på religion och människor. Ja, kära Jonas Bengtsson, det är precis det jag gör!

Men vad är det för mening att ha en religion, när ingen följer den?

Du skriver att det inte finns någ- on dubbelmoral i den kristna religionen, men vad kallar du det så kallade Knutbyfallet för då? Åter-

igen, vad är det för mening att ha en religion, när människor inte följer dess budskap?

Är det inte meningen att religionen ska vara en ledsagare i människors liv?

Du skriver även att du betvivlar att vikingarna har dåligt rykte i dag. Men om du frågar svenska folket hur många av dem som kan skriva och läsa runor så räcker deras tystnad som svar. Historia är inte ens ett obligatoriskt ämne i skolan i dag.

Du skriver även att jag har all rätt att vara stolt över vikingatiden, även om du själv ser tiden som en historisk parentes och det är just det som är problemet.

Vikingarna är definitivt ingen historisk parentes. Vikingarna trodde inte på en gud, en härskare, ett folk, utan vikingarna hade flera gudar, som gestaltade de olika mänskliga egenskaperna, vilket i sin tur gjorde vikingagudarna mer trovärdiga, mänskliga och levande, än den så kallade ende guden, som bland andra den kristna religionen före-

språkar.

Under alla mina år som musikant har jag aldrig någonsin stött på någ- on muslimsk präst eller buddistisk munk som har tvingat mig att lyssna på deras övertygelse om vad som är rätt eller fel.

Däremot har jag blivit mentalt

attackerad ett antal gånger av så kallat goda kristna människor, som utan förvarning satt igång och predikat den kristna läran för mig, en lära som jag aldrig någonsin har begärt att få lyssna till.

Jag har redan min egen livsfilosofi, som fungerar alldeles utmärkt i min vardag och mitt liv, så tycker du då fortfarande att jag har svårt att skilja på religion och människor?