Debatt


Thomas Toivonen
Fria.Nu

Uranets risker

Thomas Toivonen svarar på Leif Häggs replik (SFT 2/2-08) om riskerna vid uranhantering.

ReplikLeif Hägg – att du som kärnkraftsförespråkare hänvisar till så kallade etablerade forskare" är självklart eftersom de, liksom du, går i multinationella företags intressen. När uranet bryts blir det stora mängder finmalt avfall som innehåller huvuddelen av de radioaktiva och giftiga ämnena. Risken att detta finmalda avfall sprids och kommer ut i näringskedjor är självklart mycket större än om det får stanna kvar i berggrunden och hundratals lungcancerfall per år beror på att vi i Sverige har alldeles för mycket radon i bostäderna.Vidare är effekterna av lågdosstrålningen omtvistade och det finns inget som säger att påverkan inte finns under vissa gränsvärden, och i takt med att våra kunskaper om lågdosstrålning ökar skärps gränsvärderna. Det som anses vara farligt i dag ansågs vara ofarligt på sjuttiotalet och fortsatt forskning kommer med stor sannolikhet innebära att sådant som anses ofarligt i dag kommer att anses vara farligt i framtiden.

Enligt en långtidsstudie av urangruvarbetare från forna Östtyskland är cancerrisken som störst 15–24 år efter att man utsatts för strålning. Lorraine Rekmans, som tillhör indiannationen Ojibway i Elliot Lake i Kanada, beskrev i sitt tal till World Uranium Hearing hur Atomic Energy Control Board (AECB) försäkrade henne att det inte var dammet från avfallshögarna som orsakade den förhöjda cancerfrekvensen. En biolog som var där och studerade hur uranet togs upp av växter och djur på uppdrag av AECB ville studera moderkakan från mödrar i Elliot Lake, men AECB satte stopp för det. Däremot gick det som sagt bra att studera djur och växter. Hur många gånger tidigare har vi inte fått höra av experter att saker inte är farliga och hur många gånger har inte uppgifter om hur farligt olika saker är tystats ner?

Det går som en röd tråd genom historien. Plutonium från ett vanligt kärnkraftverk går att använda i kärnvapen om man inte är så noga med effekten och det utbrända bränslets plutonium blir med tiden allt bättre att göra plutoniumbomber av. Att påstå att avfallet skulle vara närmast ofarligt efter 300 år är en extrem inställning som inte ens delas av kärnkraftindustrin. De instämmer i att avfallet måste isoleras under tusentals år. Vilket som är farligast – uran eller användning av fossil- och biobränslen – går inte att säga, eftersom de är farliga på olika sätt. Och ditt påstående att vedeldning skulle vara lika dödligt som radon är för absurt för att ens bemöta.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Fria.Nu