– Problem räcker inte för att beskriva situationen. Det är en katastrof att det inte finns något ansvar.Anita Dorazio, ordförande för Asylkommittén i Stockholm, har varit med om det flera gånger. Människor som avvisats från Sverige för att sedan torteras eller utsättas för någon form av övergrepp vid hemkomsten. Svenska myndigheter har inget med det att göra, trots att det är Migrationsverket som tagit beslutet om avvisningen. Ansvaret har istället förskjutits till det land som tar emot den avvisade, alltså samma land som personen en gång försökt lämna.I bästa fall har en avvisad asylsökande en frivilligorganisation i ryggen, eller ett bra kontaktnät i hemlandet som kan skydda denne från myndigheters övergrepp. I annat fall är man helt i händerna på dem man en gång flytt ifrån.

Hur många som blivit torterade eller fängslade efter att de avvisats från Sverige är svårt att veta. Eftersom svenska myndigheter inte försöker få in någon information så ligger bevisbördan på de avvisade själva. Och de som torteras har ofta ingen möjlighet att föra fram sin talan.– Sverige har skickat massvis med folk till Iran, och de bara försvinner. Vem ska kunna bevisa att de hamnat i fängelse? Deras släktingar som inte vågar säga någonting för att de själva riskerar samma straff? frågar sig Anita Dorazio.Frilansjournalisten Sanna Vestin, som jobbat mycket med asyl- och flyktingfrågor, har en gång försökt att själv ta reda på vad som hänt avvisade asylsökande genom att söka upp dem i deras hemland. Men det gick inte som hon tänkt sig.– Intervjuar du någon som trakasseras av säkerhetspolisen så riskerar han livet.

Sanna Vestin berättar också att frivilligorganisationer i vissa länder inte heller har några resurser att följa upp vad som händer eftersom de också är trängda och tvingas ligga lågt.– Det är konstigt att Sverige är berett att skicka tillbaka folk till länder där det är omöjligt att kolla vad som händer med dem, är hennes reflektion.I onsdags hölls en hearing i riksdagens lokaler angående vilket ansvar Sverige har efter en avvisning. Där fick en del riksdagsledamöter berätta hur de ansåg att en eventuell uppföljning skulle kunna genomföras.

Bodil Ceballos från miljöpartiet ansåg exempelvis att Sverige borde betala skadestånd till tortyroffer.– Vet man om att man har ett ansvar, exempelvis att Sverige tvingas betala kompensation vid ett felaktigt beslut, då tänker man sig för innan man tar ett beslut.Kalle Larsson från vänsterpartiet lyfte fram idén att Sveriges ambassader borde få i uppdrag att följa upp vad som händer med avvisade asylsökande. Dessutom borde mer pengar satsas på att förebygga felaktiga beslut.– I dag kan man lägga flera hundratusen kronor på avvisningar, istället för att lägga resurserna på att ta reda på vilka länder man avvisar folk till.