Varje gång mobilen ringer rycker Foad till. Han väntar på telefonsamtalet som kommer att förändra hans liv. Antingen får han uppehållstillstånd i Sverige och ett liv i trygghet tillsammans med sin svenska fru. Eller så kan han få beskedet att han ska avvisas till samma land där hans pappa blivit sönderslagen.

Foads pappa hade också sökt asyl i Sverige, men fick avslag och skickades som Dublinfall till Norge, som i sin tur skickade honom vidare till tortyren i Evinfängelset i Teheran.

– Svenska myndigheter hade kunnat stoppa det här. Hade de agerat lite generöst i det här fallet så hade pappa inte utsatts för dessa grymheter, säger Foad Hamedi.

Eftersom ingen svensk myndighet följer upp vad som händer med avvisade asylsökande så var det ingen som brydde sig om vad som hände med Mohamed Hamedi. Istället har familjen Hamedi själva agerat. De har visat upp bilderna på pappans förstörda ansikte för handläggare på Migrationsverket. Bilder som skickats till Sverige via fax och internet.

Bilderna ansågs tillräckligt allvarliga för att Foads fall skulle omprövas. Men i slutändan ledde det till samma avslag som förra gången han sökte asyl. Enligt Migrationsverket bevisar inte bilderna någonting, de kan vara tagna var som helst.

– Man kan inte lämna in något bevismaterial i så fall. Allt går ju att förfalska, säger Foad uppgivet.

Läkarintyg. Bilder på en torterad pappa. Inget har bitit på de svenska myndigheterna.

– Det betyder att det som hänt pappa inte har hänt över huvud taget, enligt Migrationsverkets sätt att se det, konstaterar Foad Hamedi.

Foad har pratat med sin pappa ett fåtal gånger i telefon sedan han dumpades ute i öknen. Han håller sig numera gömd på hemlig ort i Iran. Snart kan han få sällskap av sin son.

Armenier förföljs inte i Azerbajdzjan. Det fick Hejran och Sabir Mammadov reda på av Migrationsverket i Sverige, och således fick de avslag på sin asylansökan. Men när de skulle avvisas uppmanade polisen dem att förstöra alla dokument som pekade på att Sabir kom från ett armeniskt hem. Trots att Migrationsverket alltså förklarat att det inte finns några etniska konflikter och att alla armenier kan känna sig lugna i Azerbajdzjan.

– Jag var så stressad och mycket nervös, berättar Sabir när hon förklarar varför de inte förstörde dokumenten.

– Och den svenska polisen sa att allt skulle bli bra, och vi trodde på dem, fyller hennes man Hejran i.

Svensk polis åkte med ner till Azerbajdzjan i ett chartrat plan och väntade i två dagar tillsammans med dem på flygplatsen i Baku. Sedan lämnade de dem ensamma med den azeriska gränspolisen.

Vad som händer sedan har Hejran och Sabir Mammadov mycket svårt att redogöra för. De börjar prata om ett märkligt förhör. I själva verket handlar det om grov misshandel och tortyr.

– Även nu, när jag kommer ihåg vad som hände oss på flygplatsen, förstår jag inte hur vi överlevt och klarat oss, säger Hejran Mammadov.

Med sig har han sin gula slitna pärm, full med dokument från myndigheter, advokater och organisationer i Sverige och Azerbajdzjan. Här finns hela familjens asylöde samlat. Bland annat dokumentet från Kris och traumacentret i Sverige där en chefsöverläkare intygar att tortyr har förekommit efter avvisningen från Sverige. Men det räckte inte för att få asyl, eftersom Migrationsverket vid avslag nummer två fortsatte hävda att inga armenier förföljs i Azerbajdzjan. Paret Mammadovs tortyr hade utförts av kriminella element, inte av staten. Därmed anses de inte ha tillräckliga asylskäl.

Herjan och Sabir har överklagat beslutet och väntar nu på rättslig prövning i Migrationsdomstolen.