I en annons hotar en flicka sin nalle med att hon ska klä den i klänning om den inte är snäll. I en annan annons, för kläder, står en ung lättklädd kvinna på alla fyra bredvid en stor gris. Hennes läppar är särade och hennes ögonlock halvsänkta.

Bilderna visades upp på en offentlig hearing som vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet hade arrangerat på onsdagen. Hearingen skulle fungera som ett avstamp för den arbetsgrupp som jämställdhetsminister Mona Sahlin tillsätter och som ska titta på sexualiseringen av det offentliga rummet och vad som kan göras åt den.

- Har pornografins språk flyttat in i reklamen? frågade Mona Sahlin. Pågår det en pornofiering av det offentliga rummet?

Deltagarna i panelen svarade alla ja på den frågan.

- Under de senaste tio åren har pornografin alltmer flyttat ut från sitt egna, slutna rum till offentligheten. Det har blivit chict med pornografi, sa Anette Dina Sörensen från Danmark, frilansjournalist och tidigare genusforskare.

I det offentliga rummet ingår bland annat internet, tv och tidningar, och flera av deltagarna var oroade över att ungdomars möte med sexualiteten sker genom stereotypa bilder.

Tiina Rosenberg, docent i genus- och teatervetenskap, menade att problemet i sig inte är sexualiseringen, utan att det är negativa bilder av sexualitet man möter.

- Sex och sexualitet kopplas ihop med övergrepp. Unga pojkar och flickor lär sig hur sex fungerar från porren - men var finns motbilderna? Var finns de positiva bilderna av sexualiteten? sa hon och pekade också på den obligatoriska heterosexualiteten i bilderna.

Även David Tjeder, genusforskare, menade att det är de heterosexuella stereotyperna som är ett problem, snarare än bara sexualiserade bilder.

- Det stora problemet är vad bilderna av män och kvinnor gör med männen. De förmedlar och förstärker myter om att män inte kan hejda sig när de är kåta, och att det är kvinnornas fel.

Männen möter också ett oavbrutet flöde av kvinnokroppar som sägs vara ständigt tillgängliga.

- Det offentliga rummet har 'könifierats', sa en representant från Jämo i publiken, och menade att det är de stereotypa, begränsande och negativa könsrollerna man måste diskutera.

Reklambranschens representant, Ulla Bergendal, ordförande för etiska rådet mot könsdiskriminerande reklam, ERK, påpekade att om man vill ha en lagstiftning mot könsdiskriminering så måste det till en grundlagsändring. Någonting som Mona Sahlin var medveten om, men inte menade var omöjligt.

Peter Settman, som driver ett produktionsbolag som publicerar tv-program, reklam och informationsfilmer, menade att kunskap är vad som krävs för att exempelvis tv-producenter ska göra mer medvetna program.

- Ingen vill vara ickesmidig i en offentlig debatt, sa han.

En åskådare menade att de få åtgärder som föreslagits varit för tama och efterlyste fler konkreta förslag. När David Tjeder följde Peter Settmans resonemang om att problemet sitter i människors huvuden, och menade att det verkligen är värdefullt att ändra attityder invände Tiina Rosenberg:

- Det är naivt att tro att det handlar om attitydförändringar. Det är könsmakten och pengamakten som styr. Jag tror att det krävs mycket hårdare tag.