”Hoten och våldet växer”
Lönerna är viktigast för feminismen, men det som oroar nu är hätskheten som blommat upp, säger journalisten Anna-Klara Bratt.
Anna-Klara Bratt
Anna-Klara Bratt är journalist och redaktör för nättidningen Feministiskt Perspektiv, och hennes översta punkt på den feministiska dagordningen är lönerna.
– Det är lite tjatigt, men inte desto mindre: för varje år som går med de löneskillnader som finns så blir frågan mer angelägen. Det finns ju också yrkesgrupper som bara får det sämre, till exempel Kommunalkvinnor. Anställningsvillkoren är dåliga, man jobbar på timme med lösa anställningsformer, och timlönen kan vara otroligt låg. Tyvärr går det åt fel håll.
Hon dömer ut alliansregeringens jämställdhetspolitik och menar att den enda positiva förändringen regeringen genomfört är jämställdhetsbonusen i föräldraförsäkringen.
– Jag tror att det kommer att bli så att vi med största sannolikhet blir omsprungna och kommer att få importera jämställdhetslösningar från andra länder. Både regeringen och arbetarrörelsen har misslyckats med lönerna.
Samtidigt finns en liten men genomslagskraftig grupp personer som öppet debatterar hätskt emot feminism.
– Jag vill inte ens ta deras namn i min mun, säger Anna-Klara Bratt halvt skämtsamt och skrattar lite. De verkar inte intresserade av samhällsdebatt. Man kunde önska att de tog ansvar för det hat som läggs upp i kommentarerna på deras bloggar, men de har större intresse av att behålla rågången mot oss än mot de anonyma hatarna.
Just hat- och hotkampanjer är något som Feministiskt Perspektiv nyligen kartlagt.
– Feministiskt Perspektivs granskning av näthatet visar att det är ett fåtal personer som ligger bakom hatkommentarer och hot, och ofta är det samma personer som ligger bakom kampanjer mot muslimer och homosexuella. Det anmärkningsvärda är att ingen har brytt sig om det här, förrän efter Utöya. Man kan mordhota feminister på nätet, det kan ligga kvar i månader, det är ingen som bryr sig. Det är allvarligt. Och det är samma sak med folkhemsrasismen.
Hon kopplar samman situationen i Sverige med omvärlden, och menar att man måste följa antifeminismen för att kunna tyda vad som händer i många länder just nu.
– Det är ett stort komplex av nyfascism som växer upp i hela Europa, och antifeminismen är en del av den. Det finns en starkt homofobisk och rasistisk trend, och många aggressiva antiintellektuella. Det är inte så att antifeministerna verkar i ett vakuum, men ingen reagerar, de får skräna på.
Att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen, får sätta en del av debattagendan och att hoten i samhället ökar följer ett mönster, menar Anna-Klara Bratt.
– Det har forskare slagit fast, att rasismen, hoten och våldet växer sig starkare i länder som har en stark politisk mitt. När det är så trångt i mitten blir den politiska periferin mer våldsam och extrem, det finns inget där emellan.
Anna-Klara Bratt skulle önska att man i jämställdhetsarbetet i Sverige fokuserade mer på samarbeten.
– För det första önskar jag att politiker tog det på allvar och satte sig ner och såg över hur både kvinnors och mäns liv ser ut. Det är väldigt enkelt: inte fastna i att dela upp livet i arbete och fritid som tidigare, en fritid där kvinnor tar hand om barn och gamla och arbete för män. Man måste vara villig att fläta ihop nya lösningar eftersom de gamla välfärdssystemen är så trasiga. Det finns jättemycket att göra inom arbetsförkortning, bättre familjepolitiska strukturer, utbyggd barnomsorg.
Inför kvinnodagen den 8 mars har Fria Tidningen frågat tre aktiva
feminister om vad som är viktigast i den feministiska kampen i dag.
Läs intervjun med Samira Ariadad: "Man måste tänka mer på gräsrotsnivå"
Läs intervjun med Sissela Nordling Blanco: "Alla tjänar på allianser"