Normbrytande nyheter
Solen kastar sig in genom de stora smårutiga kontorsfönstren på Tredje Långgatan. Pingstafton för nyfikna bokälskare. Premiär för den lilla intima bokmässan - Textivalen, Västkustens motsvarighet till Umeås Litt fest, Malmös Smått Förlagt och Stockholms Textmässan.
Nästa fredag är det för femte året i rad dags för Lesbisk festival i Göteborg. Men att det är 5-årsjubileum bryr man sig inte så mycket om.
- Det brukar bli mycket firande varje år, säger Evelina Sehlin, som är en av arrangörerna.
2000-talets konst ska vara ung och smart, tala utifrån konstnärsjaget och kanske, om betraktaren har tur, berätta något om samtiden. Den aktar sig dock för att skriva folk på näsan och propagera. Revolutionära budskap är bannlysta ur mainstreamfåran och har levt ett undanskymt liv sedan 1970-talet.
När Noam Chomsky besökte Göteborg 2002 och talade till bokmässans besökare så gjorde han det, inte på mässans stora scen eller i universitetets största aula, utan i Scandinavium, och inför 4?000 åskådare. Hans popularitet i Sverige (och i många andra länder) är enorm, och för de som liksom jag varit nyfikna på vad han egentligen säger och tycker är Peter R. Mitchell och John Schoeffels sammanställning av Chomsky-framträdanden en utmärkt introduktion, skriver Magnus Gunnarson
Gunilla Witts senaste dansföreställning, Karins krig, varar bara en timme men hinner under denna tid gestalta ett helt liv.
I bröderna Coens film The Big Lebowski (1998) finns en scen där filmens hjälte The Dude möter porrfilmsproducenten Jackie Treehorn i dennes lyxvilla. Treehorn får ett telefonsamtal, skriver ner något på en lapp, drar loss den, ursäktar sig och försvinner ut ur rummet.
Tove Jansson blev under sin livstid en av barnlitteraturens giganter genom sina böcker om mumintrollen. Den sista muminboken, Sent i november, kom 1970 och Tove Jansson gav efter detta bara ut vuxenböcker, huvudsakligen novellsamlingar. Hennes författarskap för vuxna har inte på långa vägar blivit samma succé eller uppmärksammats som böckerna om mumintrollen, något som inte minst märks i den litteratur som finns om Tove Janssons författarskap.
Aftonbladetjournalisten Åsa Linderborgs Mig äger ingen är inget mindre än ett romanlångt personporträtt av en far. Från början ett humoristiskt sådant. Lilla Åsa bor ensam med sin far, de leker, de har roligt. Men ju äldre bokens Åsa blir, desto större avstånd mellan dem infinner sig. Fadern, Leif, är egentligen en tragisk fyllbult utan vänner. Han är inskränkt, en jantelagsmänniska, lever inte, utan snarare överlever utan förmåga att utvecklas. Att Åsa ska gå ifrån honom är ofrånkomligt. Hans livsstil är en spikrak väg ned i en alltför tidig begravningskista, pådrivet av trettiosju år på samma arbetsplats som härdare. Och i takt med detta försvinner bokens humoristiska ton, det som inledningsvis placerade Åsa Linderborg i den fina svenska moderna litteraturfåran med Susanna Alakoski och Torbjörn Flygt.
Fabian Göranssons debutalbum Gaskriget, som kom ut i fjol, är en personlig berättelse om 2000-talets första år. Det är ibland svårt att komma ifrån känslan av att tecknaren velat leva upp till bohemmyten, menar Simon Junström.
Sveriges största reggaeband är på gång igen. Efter ett par år av soloprojekt släpper Svenska Akademien sin fjärde fullängdare.
Och på scen står som vanligt tordönsstämman General Knas.
För GFT berättar han om att bygga sitt eget timmerhus, hur det känns att vara ett radikalt alibi, och varför han gärna turnerar med Totalt Jävla Mörker.
© 2026 Fria.Nu