Kultur

Den polske dramatikern Witold Gombrowicz kräver sin regissör och sina skådespelare. Hans pjäser är absolut orealistiska, mycket intellektuella, groteska, drömaktiga – och alldeles underbara. Om de sätts upp av en teater som vet vad den gör. Annars riskerar publiken att gå vilse i en malström av ord, eller att börja gäspa inför en serie obegripliga, meningslösa händelser.

För flera år sedan plockade jag i en liten bokhandel upp Niklas Darkes Kanintricket utan att veta någonting om den. Jag sträckläste den på plats och var överväldigad. Den var förlaget Inks första i en rad litterära julkalendrar som via e-post sprids till prenumeranter och varav vissa därefter har blivit böcker.

I Lucas Svenssons pjäs, Park Aveny, spelar fadersfiguren otvivelaktigt huvudrollen. Det sker i kraftfull regi av Tobias Theorell och skådespelarna, ja, man får söka länge i minnet efter en jämförelse med vad som nu presteras på Stadsteaterns Stora scen.

FRIA:s John Pettersson imponeras av Ellen Mattssons nya roman Glädjestranden.