2007 hade turen kommit till Lydia Wistisen och hennes erotiska receptsamling, som nu har utkommit i bokform med titeln Lungmos: ett dussin recept. Efter smakprov på internet och efter deras jippo på årets Textmässa (de serverade mat från en naken ynglings kropp) var förväntningarna höga när jag fick boken i min hand.

Recepten är autentiska och hämtade från 1903 års Hemmets kokbok. Det är vitt skilda maträtter man lär sig om: köttbullar, kokt potatis och gös à la soto major. På ena sidan av uppslaget finns receptet och på andra en erotisk historiett signerad Wistisen. I några fall är det berättelser med få beröringspunkter till originalreceptet, andra gånger följer händelseförloppet samma mönster som i receptet.

Med den fantastiska liknelsen om de kuvade hemmafruarna som likt pressylta trycktes in i allt trängre formar, förklarar Wistisen i inledningen hur de frustrerade kvinnor som inte tilläts bejaka sina lustar fick utlopp för viss frustration i köket: ”Under receptens strikta yta anas en luden massa, ett erotikens undangömda nystan, rött och kletigt av blod och slem från tusentals hemmafruars bultande sköten och hjärtan. /…/ När utom i kökets privata sfär fick hon rista upp kalvhuvuden, bulta välformade köttbitar med fuktig klubba eller knäcka en bringa?”.

Resultatet blir en experimentell kokbok som osar av undertryckt sexualitet, och allt från homoerotiska fantasier mellan två män till kvinnlig onani ryms mellan dessa pärmar. Emilia Burgas vackra illustrationer visar också en sammansmältning mellan köksredskap och människa i en gränsöverskridande mörkt erotisk fantasi.

I dag drivs Ink av Amanda Forssblad och Gabriel Itkes, men grundades för tio år sedan av Björn Wiman, Aase Berg och Niklas Darke och har sedan dess varit i ständig förändring då det med jämna mellanrum går i arv till nya personer med nya idéer och därmed aldrig riskerar att stagnera. Ink har också fått mig att som ett barn vänta med stor spänning på årets julkalender.