En sann vän är en sällsynt fågel
Det här med vänskap, hörni. Det är svårt. Hur gör man?
Normbrytande nyheter
Det här med vänskap, hörni. Det är svårt. Hur gör man?
Varje vardag går jag ut och går i parken. I regn och solsken, tre gånger om dagen.
I går var jag på middag hemma hos min pappa. Han bor i ett hus på Lidingö. Med trädgård där hans fru matar fåglar och odlar blommor. Kronhjortar, rävar och grävlingar hälsar på. Pappas fru är alltså inte min mamma. Mina föräldrar skildes när jag var 20 år. När vi kom – jag och mannen och dottern – fick vi vin och citronvatten och satt på altanen en stund. Det var soligt och vindstilla, vår i luften. Vi pratade. Ja, vad pratade vi om? Min nya bok, bland annat.
...
Jahaja, nu har ännu ett år gått till ända. Tiden, som det heter, bara rinner i väg.
Den här hösten har jag varit en tråkig mamma. Det säger min dotter som är elva år.
Nyligen svarade jag på några frågor från Greenpeace, en enkät som handlade om överkonsumtion. Greenpeace arbetar ju med områden som skogsskövling, destruktivt fiske och användning av fossila bränslen och ville därför veta hur jag ser på kopplingen mellan vår konsumtion och vårt utnyttjande av jordens resurser. Det vill säga: Vi lever i en kultur där lycka och framgång hänger ihop med vad vi köper och det leder till klimatförändingar och förstörda ekosystem. Vad ska vi göra åt saken? Hur kan Greenpeace påverka? Kan politiker och företag agera på ett bättre sätt?
Under våren har min hyresvärd, trots de boendes protester, röjt runt i rabatterna kring huset där jag bor. Fina gamla syrener, schersminbuskar, rosor och vildvin har ryckts upp med rötterna och fraktats bort. Ett stort antal män, gubbar och killar har kommit och gått med ritningar, verktyg och stora brummande maskiner. Män, gubbar och killar, nota bene. Och sedan, när de nya växterna skulle planteras ut, då kom två kvinnor som kröp runt och grävde och låg på knä i jorden – det var nästan så att jag blev lite rörd. Eller upprörd, jag vet inte, för man kan ju undra vart det barkar hän med jämställdheten. Eller med den här världen, så uppenbart byggd, styrd och ledd av män.
I dag var jag och handlade på Lidl på Folkungagatan. Efter mig i den lördagförmiddagslugna kön stod en kvinna och pratade i handsfreemobil medan hon la upp sina varor på bandet; jag hörde henne säga någonting om “epic fail” så jag blev nyfiken och spetsade öronen.
© 2025 Fria.Nu