Fria.Nu

Portugal satsade stort inför EM 2004. Totalt tio arenor, stod färdiga inför turneringen. Den totala prislappen för de nya arenorna slutade på 650 miljoner euro. För storklubbar som Porto, Benfica och Sporting Lissabon har de nya arenorna varit en positiv boost. På andra orter har efterspelet blivit det motsatta.

Mycket idrott på sistone. OS-avslutning och EM-kval och hockeyfeber och Paralympics och trettiotusen på jättederbyt och Zlatan han är sur. Efter att ha tuggat i mig femtiofem förnumstiga fotbollstyckares åsikter om landslagets chanser mot Tjetjenien, förlåt Albanien, och ett femsidigt porträtt över hur mycket pengar Michael Phelps kommer att tjäna nu när han är simmarfurste, så kände jag att jag behövde tända av.

För 12 år sedan hölls det ett OS som samtiden kom att kalla ”Coca-Cola-mästerskapen.” Olympiaden i Atlanta omgärdades av transnationella jätteföretag som gjorde spelen till ”sina.” Särskilt Coca-Cola tog tillfället i akt och lanserade en mångmiljonkampanj utan motstycke när spelen hölls i dryckens hemstad. Det var det förra århundradets mest magnifika reklamuppvisning i samband med ett stort idrottsmästerskap.

Ganska ofta pratar jag med folk som har ett klubblag i herrfotboll de följer. Inte många av dem är så förtjusta i det pågående EM. Ekvationen tycks vara: ju högre investeringen i klubblaget är, desto mindre blir tiden för landslaget. Ett smått vanligt yttrande är ”jag är inte intresserad av fotboll, jag är intresserad av Qviding.” Eller Bajen, eller Landskrona BOIS.