Så jag gjorde vad jag brukar göra. Tog ett reningsbad i en helt annan del av sportvärlden.

Jag gick till Valhalla, en pytteliten fotbollsarena i centrala Göteborg, och kollade på matchen mellan Qviding och Väsby. Om ni inte har hört talas om just de fotbollslagen så är det, tro mig, fullt förståeligt. Publiken bestod av mig själv och trehundra andra. Intensivast i sitt supporterskap var en äldre gentleman med Qviding-keps.

Kvaliteten på spelet var…varierande, även om Väsby gjorde ett riktigt fint mål i slutet.

Halvtidsunderhållningen bestod i att man kastade in tennisbollar på planen. Den som kom närmast mittcirkeln vann ett fint pris.

Själv är jag så van vid vad inkastade föremål brukar innebära på fotbollsmatcher att jag ställde mig upp och skrek ”Derbyskandal, avbryt matchen!” när de första tennisbollarna kom farande. Den äldre herren med Qviding-keps – senare fick jag veta att han var föreningens kassör – tittade konstigt på mig.

Det var en rolig match. Man satt så nära planen och det var så tyst att man kunde höra varje ord spelarna sa, eller skrek, till varandra och domaren. Jag lärde mig ett antal nya fantasifulla svordomar.

Det är inte första gången jag ägnar mig åt sånt här. Under en tid bodde jag granne med ishallen där västsveriges absolut sämsta hockeylag huserade. Jag hade nog roligare där, bland de hundra närmast sörjande när de mötte lag från typ Kungsbacka och fick stryk med fem-sex mål, än vad jag någonsin haft bland alla vip-gäster i Scandinavium eller Globen. När de till slut tog sin efterlängtade första poäng i seriespelet var det high life i hela föreningen.

Jag älskar verkligen såna här upplevelser, och inte på ett nedlåtande eller turistigt sätt heller, hoppas jag.

När sponsorkontrakten och dollarmiljarderna och superevenemangen börjar brusa i öronen är det så otroligt skönt att gå någonstans där folk har jobb vid sidan av, publiken består av 200 föräldrar, och man hör centerforwarden gasta ”Helvete!” när en passning rinner ut över sidlinjen.

Det hade inte behövt vara herrfotboll, det råkade bara vara det just den gången. Det hade kunnat vara KFUM Göteborg i damvolleyboll, eller Warta i handbollens andraserie, eller Älvstranden – mitt kära Hisingens stolthet – i innebandy.

Du har också sådana lag i din närhet. Utnyttja dem. Gå och kolla ibland. Det kostar inget, du kommer att ha väldigt kul, och du får en befriande påminnelse om att idrott i grunden faktiskt är en folkrörelse.