Normbrytande nyheter
Det sägs att Weeping Willows får vuxna män att gråta när de såg dem spela. En konsertarrangör i Karlskoga fick höra talas om de sorgliga vibbarna som dysterkvistarna i Weeping Willows spred och ville avboka en spelning med motiveringen: "Jag vill att folk ska vara glada på min krog."
Finns det en kvinnlig humor? Är det destruktivt att skämta om sig själv? Ann Westin har utnämnts till Sveriges bästa standupkomiker och är aktuell med en 'Liten jävla krogshow' på Trädgår"n.
Det är många i publiken när Lisa Gålmark, filosofie magister i historia med inriktning på genusvetenskap, presenterar en snabbkurs i feminism utifrån hennes egen bok Vaddå feminist? på bokmässan.
Mestadels är det kvinnor vilket är synd för det är inte enbart dem Lisa Gålmark riktar sig till. Snarare irriterar hon sig på att många anser att feminism enbart berör kvinnor.
Hon frågar sig istället varför inte alla är feminister i en mansdominerad värld som är högst orättvis mot kvinnor?
Masthuggsteaterns regissör Rolf Sossna följer Bertolt Brechts, av översättarna varsamt moderniserade, ursprungstext Den goda människan i Sezuan lika troget som Teater UNO: s Man som Man är den otrogen. Råger Johansson har gjort scenografin till båda, Olle Skalare har ljussatt dem men trots att pjäsernas miljöer inte saknar likheter (Indien och Kina) är det inte mycket som formmässigt förenar, mer än föreställningarnas gemensamt skallande rop efter en fördjupad mänsklig solidaritet.
Jag var väldigt förtjust i Midaircondos singel Serenade som spelades en hel del på radion. Den har blivit ett soundtrack till den här hösten: klar, solig och lite lagom kylig.
Teater UNO är tillbaka i sin provocerande roll på Göteborgs politiska teaterscen. Med Bertolt Brechts Man som Man slår gruppens drabbande spelsätt in en rak vänster i ett tynande debattklimat och vinner samtidigt stilpoäng med en vässad, utmanande tolkning av Brechts klassiker, senast spelad på Göteborgs Stadsteater 1968, i början av USA: s ockupation av Vietnam.
Januari 2005. Guldbaggegalan. En kostymklädd Ann Petrén intar bredbent scenen och introducerar de nominerade i kategorin bästa manliga skådespelare. I presentationen betonade Ann Petrén hur glad hon var över att kunna dela ut priset.
- Vi behöver fler intressanta roller skrivna för män. Vi behöver fler män inom filmindustrin, sa hon allvarligt.
I mötet med den amerikanske konstnären Tony Ourslers människolika figurer är det svårt att förbli oberörd. Vissa av
dem befinner sig i uppenbar nöd, de klagar och skriker efter hjälp. Andra har ett spöklikt uttryck som frammanar ett krypande obehag. Oursler arbetar med videoprojektioner av levande ansikten på döda föremål vilket får en kuslig effekt. Han har utvecklat en originell stil som bär spår både från surrealismens fragmenterade kroppar och amerikansk populärkultur. Ourslers sätt att arbeta med video skapar ett uttryck som är både suggestivt, poetiskt och ibland skrämmande.
Anrika kulturtidskrifter som BLM, Artes och Allt om böcker har gått i graven.
Men frågan är om vi behöver sörja dem? Alternativ finns och ett av dem är den
Göteborgsbaserade tidskriften Fantasin. GFT startar i dag en artikelserie om det förändrade tidskriftslandskapet och möter först Elin Boardy och Jessica Schiefauer, två fjärdedelar av Fantasins redaktion.
Jessamy är en intelligent men mycket ensam 8-årig flicka med smärtsamma inre konflikter. Hon läser vuxenböcker som 'Unga kvinnor' och har fått hoppa över en klass för att få bättre stimulans. Ibland, när hon blir rädd för livet, får hon utbrott, skriker obehärskat rätt ut i klassrummet och skrämmer vettet ur både klasskamrater och föräldrar.
© 2026 Fria.Nu