Mindre än en procent av alla insättningar hos spelbolag sker med kort. Lagstiftaren tänkte sig kortbetalningar när blockeringarna skrevs in i spellagen. Sedan dess har betalningsvärlden hunnit byta skepnad helt.

Det är kärnan i problemet. Verktyget som skulle strypa den olagliga spelmarknaden träffar i princip ingenting.

En lag som inte hänger med

Spellagen förbjuder betaltjänstleverantörer att förmedla betalningar till spelbolag utan svensk licens. Men förbudet gäller i praktiken bara kortbetalningar. Swish, direktöverföringar via open banking och andra moderna betalmetoder omfattas inte.

Finansminister Niklas Wykman medgav problemet i ett skriftligt svar i riksdagen. Nuvarande lagstiftning tillåter inte betalningsleverantörer att blockera betalningar som inte görs med kort, skrev han. Regeringen utesluter inte att fler åtgärder kan behöva övervägas.

En formulering som säger mer än den verkar. Lagstiftningen haltar efter verkligheten och regeringen vet om det.

Spellicensutredningen rekommenderade redan 2017 att blockera MCC-kategorin 7995, som används för speltjänster, för alla utan svensk licens. Då stod kortbetalningar via Visa och Mastercard för cirka 60 procent av inbetalningarna hos spelbolagen. Den siffran är i dag under en procent.

Vem bestämmer vad som är olagligt?

Spelinspektionen har i sin rapport kopplad till regleringsbrevet Fi2025/02220 beskrivit en rad åtgärder: blockering av direktbankbetalningar, kortbetalningar utfärdade av svenska institut, betalningar som kräver svensk e-legitimation och uttag till bankkonton med svensk IBAN-kod. Fyra kategorier. Men vem avgör när en transaktion ska stoppas?

Kammarrättens dom i målet mellan Spelinspektionen och betalningsföretaget Zimpler visar hur svårt det är. Domstolen slog fast att Spelinspektionen inte hade visat att det förekommit olovligt spel och inte heller att Zimpler hade bidragit till sådant. Hela vitesföreläggandet revs upp.

Domstolen påpekade att allt tillhandahållande av spel av bolag utan svensk licens inte är otillåtet enligt spellagen. Onlinespel som inte riktas till den svenska marknaden faller utanför. Spelinspektionen hade inte specificerat vilka spelbolag som Zimpler skulle sluta betjäna. Föreläggandet var för vagt.

Det är rättssäkerhet i praktiken. Eller bristen på den.

Bankerna vill ha tydligare regler

Svenska Bankföreningen har i sitt remissvar på spelmarknadsutredningen pekat på samma problem. Betaltjänstleverantörer ska blockera betalningar till konton som används för olovligt spel, men det är Spelinspektionen som avgör om ett spel tillhandahålls utan licens. Inte banken. Finansinspektionen gick längre i sitt remissvar på promemorian Ds 2021:29 och ifrågasatte hela modellen för hur betaltjänstleverantörer ska underrättas om vilka konton som ska spärras. Förslaget skulle kräva ett omfattande arbete utan att uppnå syftet, skrev FI.

– I FI:s institutsregister finns cirka 2 900 betaltjänstleverantörer varav en tredjedel bedriver gränsöverskridande verksamhet in till Sverige och står under andra länders tillsyn, konstaterade myndigheten. Uppgifterna riskerar att vara inaktuella.

FI pekade på Norge som ett alternativ. Den norska spelinspektionen publicerar sina blockeringsbeslut på sin webbplats, med namn och kontonummer på de bolag som ska stoppas. Den norska myndigheten har bedömt att dessa uppgifter inte är av känslig natur. I Sverige valde utredningen en annan väg, med underrättelser direkt till varje betaltjänstleverantör. En modell som FI menar inte fungerar.

Krypto och nya vägar

Spelinspektionen skriver i sin rapport att blockering av uttag kan påverka möjligheten att använda en speltjänst även om det i sig inte förhindrar deltagande. Som exempel nämns situationer där betalning sker via kryptovaluta men uttag förutsätter tillgång till betalningsinfrastruktur med anknytning till Sverige.

Det är ett erkännande av att kryptolösningar redan används för att kringgå blockeringar. Myndigheten kan i praktiken bara nå den del av flödet som fortfarande rör sig genom det svenska banksystemet.

Niklas Wykman skrev i riksdagssvaret att betalningsleverantörer fungerar som en kritisk länk mellan kunder och spelbolag. Utan fungerande betalningslösningar kan spel inte genomföras. Det stämmer. Men den svenska lagstiftningen når inte den länken när den flyttar utanför dess räckvidd.