Migrationsdomstolarna avslår mellan 95 och 100 procent av hbtqi-asylärendena. Samtidigt visar Statskontoret att Migrationsverkets regioner bedömer samma typ av ärenden på helt olika sätt. Praxis har flyttat sig utan att lagen ändrats.

Aino Gröndahl på RFSL har granskat ungefär 40 domar i månaden under 2025. Siffran hon landar på är brutal.

– Det är mellan 95 och 100 procent avslag i migrationsdomstolarna. Och det rör personer som riskerar fängelse, tortyr eller dödsstraff, säger hon.

Det handlar inte om en ny lag. Riksdagen har inte röstat om skärpta regler. Det som hänt är något annat: bedömningspraktiken har förskjutits inuti myndigheten och domstolarna, utan att någon politiker behövt lyfta handen.

Känslor som beviskrav

En studie från Delmi, publicerad 2026, visar att handläggare i asylärenden som rör sexuell läggning lägger särskild vikt vid hur den sökande beskriver känslor kopplade till upptäckten av sin sexualitet. Inre konflikter, skam, stigma. Det är dessa berättelser som fungerar som trovärdighetsmått.

Gröndahl menar att kraven saknar juridiskt stöd.

– En hbtqi-person måste kunna beskriva en "inre process" eller känslor av skam för att anses trovärdig. Det bygger på fördomar och stereotypa föreställningar, säger hon.

Hon berättar om en nigeriansk asylsökande med en intersexvariation, styrkt av läkarintyg från två svenska läkare. Domstolen skrev att personen inte gjort sannolikt att hen är intersexuell och krävde istället en redogörelse för "känslor och tankar kopplade till intersexualitet". Personen utvisades till Nigeria, där flera delstater har dödsstraff för hbtqi-personer.

RFSL har också fått bekräftat att en intern rutin på Migrationsverket fortfarande hänvisar till DSSH-modellen, en metod som bygger på just dessa krav på "inre processer". Både myndigheten själv och regeringen har erkänt att modellen inte är tillåten. Rutinen finns kvar.

Regionerna bedömer olika

Statskontorets rapport från 2024, baserad på 45 000 asylbeslut och 37 200 domstolsbeslut mellan 2020 och 2023, visar att andelen bifall och avslag skiljer sig mellan Migrationsverkets regioner på ett sätt som inte kan förklaras av bakgrundsfaktorer som medborgarskap, kön eller ålder.

Inte heller domstolarna är enhetliga. I vilken utsträckning migrationsdomstolarna ändrar Migrationsverkets beslut eller skickar tillbaka ärenden varierar tydligt mellan regionerna. Statskontoret kontrollerade för andel nya handläggare och andel avslag per enhet. Skillnaderna kvarstod.

Myndighetens interna styrning beskrivs som svag. Uppföljning av rättslig kvalitet sker inte systematiskt. Regionerna organiserar ärendehandläggningen på olika sätt och introduktionen av nyanställda är inte samordnad.

Europadomstolen river upp

I mars 2026 kom domen D.M. V. Sweden. En enhällig domstol slog fast att Sverige skulle bryta mot Europakonventionens artikel 3 om en afghansk man utvisas till sitt hemland.

Kritiken är specifik. Migrationsverket och migrationsdomstolarna har bedömt riskfaktorer isolerat istället för kumulativt. Enskilda faktorer som inte var för sig utgör tillräcklig risk kan tillsammans skapa en situation som strider mot konventionen, skriver domstolen.

Domstolen konstaterar också att svenska myndigheter dragit slutsatser utan hänvisningar till landinformation och inte tillräckligt beaktat den försämrade situationen efter talibanernas maktövertagande. Det räcker inte att nämna landrapporter i ett beslut. Beslutsfattaren måste analysera innehållet och förklara hur det hänger ihop med den enskildes situation.

Asylrättscentrum bedömer att domen innebär att Sverige inte längre kan utvisa västerniserade hazarer genom att förenklat hänvisa till att de kan anpassa sig vid ett återvändande. För afghaner med utvisningsbeslut som aldrig fått en sådan prövning öppnar domen en möjlighet att ansöka om verkställighetshinder.

Ingen svarar

Fria.Nu har sökt Migrationsverket för en kommentar om hur den interna rutin som hänvisar till DSSH-modellen kan kvarstå trots att myndigheten själv uppger att den inte längre ska användas. Vi har även sökt justitiedepartementet med frågor om hur regeringen avser att se till att Europadomstolens krav på kumulativ riskbedömning genomförs i svensk rättstillämpning.

Vid publiceringstid har inget svar inkommit.

Gröndahl vill se omedelbara förändringar.

– Vi är i grunden överens med både regeringen och Migrationsverket om problembilden, men bedömningarna fortsätter ändå som förut. Vi måste se ändringar i praxis, inte bara planer.