Kanaliseringsgraden sjunker till 84%. BOS oroar sig

Spelbolagen läser 84 procent som ett politiskt argument. Myndigheten kallar det en uppskattning. Och för den som stängt av sig via Spelpaus är siffran inte abstrakt alls.

Vad talet faktiskt säger

Kanaliseringsgraden för den konkurrensutsatta spelmarknaden var 84 procent för 2025, att jämföra med Spelinspektionens bedömning på 85 procent för 2024. Rapporten publicerades den 15 juni 2026. En procentenhet. Inte dramatiskt i sig. Men riktningen är fel, och det vet alla inblandade.

Siffran är fortfarande lägre än regeringens mål om minst 90 procent. Det målet sattes när licenssystemet sjösattes 2019 och har aldrig uppnåtts. Innan licenssystemet infördes uppskattades kanaliseringsgraden vara mindre än 50 procent, så visst har det hänt saker. Men sju år in i reformen är 84 procent inte ett bevis på framgång.

Spelinspektionens bedömning är att kanaliseringsgraden för nätkasino är 81 procent och för vadslagning 96 procent. Skillnaden är enorm. Det är nätkasinot som drar ned snittet, och det är nätkasinot som är svårast att hålla inom gränserna.

Hur mäter man något man inte kan se?

Det är här det börjar bli intressant. Spelinspektionen mäter inte spelandet utanför licenssystemet direkt. Det går inte. Alla mått på kanaliseringsgraden är uppskattningar, eftersom det saknas heltäckande uppgifter om hur mycket svenskar spelar utanför licenssystemet. Spelinspektionens generaldirektör Camilla Rosenberg beskriver att fyra olika indikatorer används: enkätundersökning till spelare, mätning av internettrafik, uppskattning av omsättning från internettrafik samt uppgifter från H2 Gambling Capital. Genomsnittet av de fyra ger slutsiffran.

Problem är att metoderna ger olika svar. Enkätundersökningen till spelare ger 89 procent, medan estimering av omsättning genom internettrafik ger 78 procent. Spannet är elva procentenheter. Det är inte en liten osäkerhetsmarginal. Det är ett hål man kan köra en lastbil igenom.

Många spelare vet inte om den webbsida de spelat på har svensk licens. Ett sätt att hantera det är att be spelaren ange vilken webbsida det var, men det förutsätter att spelaren minns. Enkätdata är med andra ord beroende av att folk vet vad de svarar på. Det gör de ofta inte.

Regeringen konstaterade själv i budgetpropositionen för 2025 att osäkerheten i beräkningen av kanaliseringsgraden gör det svårt att bedöma måluppfyllelsen. Ändå används siffran som om den vore exakt.

BOS gör politisk poäng av ett osäkert mätetal

Branschföreningen för Onlinespel, BOS, var snabb med sin kommentar den 15 juni. BOS konstaterar att kanaliseringen fortfarande är för låg och att 16 procent av det svenska spelandet utanför licenssystemet är en allvarlig signal, eftersom en stor andel spelare då saknar det konsumentskydd som den svenska regleringen är tänkt att ge.

Allt sant. Men BOS är ingen neutral aktör. Organisationen företräder dryga tjugotalet onlinespelbolag, dels sådana som vänder sig direkt till spelkonsumenter, dels spelutvecklare. Och kanaliseringsgraden är deras bästa argument mot skattehöjningar och hårdare bonusregler.

Gustaf Hoffstedt, BOS generalsekreterare, menar att en skattehöjning skulle slå hårt mot kanaliseringsgraden, det vill säga andelen spelare som väljer licensierade bolag. Det är ett argument han återkommer till gång på gång. Han har formulerat det så här: "Att höja skatten på nätcasino i ett land med en av Europas största svarta marknader är inte precision, det är självskada."

Poängen är inte fel i sig. Det finns faktiskt forskning som pekar på att höga skatter kan driva spel utanför licenssystemet. Men BOS väljer att betona osäkerheten i mätmetoden när det passar dem, och behandla siffran som ett faktum när den stöder deras lobbying. Hoffstedt är förvånad över att regeringen inte återkommit med lagförslag om spellagens tillämpningsområde och hur användningen av främjandeförbudet mot olicensierade aktörer kan stärkas, och frågar: "Frågan är vad man väntar på." Branschen vill ha hårdare tag mot konkurrenterna utanför systemet. Det är ett intresse som råkar sammanfalla med konsumentskyddsargumentet.

Vad sjunkande kanalisering betyder för verkliga människor

Bortom procentsiffrorna finns ett konkret problem. Spelpaus-spärren omfattar bara operatörer med svensk licens. Utländska sajter som riktar sig till svenska spelare men saknar tillstånd hos Spelinspektionen berörs inte alls. Den som är avstängd kan fortfarande logga in, sätta in pengar och spela vidare. Och det utan att något system stoppar det. Över 140 000 personer är avstängda via Spelpaus i augusti 2026, men avstängningen gäller endast hos spelbolag med svensk licens. Det är 140 000 personer som tagit ett aktivt beslut om att stanna borta från spel. När 16 procent av spelandet sker utanför systemet innebär det att dörren till olicensierade sajter står öppen för precis de som stängt den.

Spelinspektionens enkätundersökning visar att en av de vanligaste anledningarna till att spela utanför licenssystemet är att spelaren är eller har varit avstängd på Spelpaus.se. Det är inte en sidodetalj. Det är systemets centrala misslyckande.

Omkring 340 000 svenskar uppskattas ha ett problematiskt spelande, och det är de mest sårbara spelarna som har mest att förlora på att spärren inte håller hela vägen. Spelberoendes Riksförbund, som organiserar stöd för drabbade och deras anhöriga, driver frågor om ökat skydd för just dessa grupper. Riksrevisionen konstaterade i en granskning 2026 att statens samlade arbete mot spelproblem inte är tillräckligt effektivt och att målet om att minska skadeverkningarna av spel om pengar inte nås.

84 procent är alltså inte bara ett mättekniskt problem. Det är ett hål i skyddsnätet, och det är de som behöver skyddet mest som faller igenom.