Fyra av tio unga vet knappt vad facket gör. Samtidigt växer gigekonomin och de otrygga anställningarna. Resultatet: en hel generation som aldrig hittar vägen in i fackföreningarna.

Siffran är brutal. Bara 59 procent av arbetarna i Sverige är fackligt organiserade 2026. För tjugo år sedan låg siffran på 77 procent. Tjänstemännen har halkat efter med 74 procent, men klyftan mellan grupperna är nu femton procentenheter. Den svenska modellen, som bygger på att båda sidor av arbetsmarknaden är starka, vittrar i kanterna.

Värst drabbade är de unga.

Osäkerheten är facket fiende

Jesper Prytz är sociolog vid Göteborgs universitet och har skrivit en avhandling om varför unga inte går med i facket. Svaret är inte att de inte vill.

– Unga tycker att facket behövs. De skulle inte föredra att förhandla lön eller arbetsvillkor individuellt, säger han.

Problemet är livet självt. Unga studerar längre, hoppar mellan visstidsanställningar, är arbetslösa en period, pluggar en kurs, tar ett gig. De stannar aldrig tillräckligt länge på en arbetsplats för att bygga en relation till facket.

– Den som har en tillfällig anställning går mer sällan med i facket. Det är lättare att rekrytera någon som har en fast tjänst. Men det paradoxala är att det egentligen kan vara den som är visstidsanställd som har störst behov av facket, säger Jesper Prytz.

Gigekonomin förstärker problemet. Den som kör matleveranser eller plockar lager hos en plattform har ingen fast arbetsplats, ingen kollega att fråga, ingen fackklubb att ansluta sig till. Arbetsgivaren är en app.

Politiken slog undan benen

Det handlar inte bara om struktur. Politiska beslut har spelat in. 2007 slopade alliansregeringen skatteavdraget för fackavgiften. Samtidigt chockhöjdes a-kasseavgifterna och kopplades till arbetslösheten inom varje kassa. Hotell- och restauranganställdas a-kassa, där arbetslösheten var hög, fick kraftigt höjda avgifter.

Effekten blev omedelbar. Färre gick med. De som redan hade det ekonomiskt tuffast, de med otrygga jobb och låga löner, drabbades hårdast.

– Med en osäker anställning följer också sämre ekonomi. Det kan göra att man drar sig för att betala fackavgiften. Det är en kostnadsfråga, säger Jesper Prytz.

LOs årliga attitydundersökning Ungdomskollen visar att kunskapen om facket bland unga sjunker. Fyra av tio har dålig kännedom om vad facket gör. Samtidigt är förtroendet högt. Bara var tionde ung har en negativ inställning.

Det är alltså inte viljan som saknas. Det är kontakten.

Facket måste knacka dörr

På Arena Idé, som årligen kartlägger den svenska modellen, ser utredningschef German Bender samma mönster.

– Den fackliga organisationsgraden är fortsatt låg bland utrikes födda, visstidsanställda och unga. Det är bekymmersamt inför framtiden, säger han.

Antalet fackligt förtroendevalda har rasat från cirka 360 000 i mitten av 1990-talet till 278 000 år 2023. På arbetsplatser utan fackklubb finns ingen som kan förhandla lokalt. Arbetsgivare klagar till och med över att de inte har någon att prata med.

Anders Kjellberg, professor emeritus i sociologi vid Lunds universitet och medförfattare till rapporten Den svenska modellen 2026, varnar för vad som händer om trenden fortsätter.

– Kombinationen av en under lång tid fallande organisationsgrad och att en växande andel av medlemmarna finns på arbetsplatser utan fackklubb kan på sikt hota den svenska partsmodellen.

Frågan som aldrig ställs

På fackligt håll finns en enkel insikt som ändå verkar svår att omsätta i praktiken. Unga tackar ja när någon frågar.

– Forskning, erfarenhet och våra egna möten visar gång på gång att unga ofta tackar ja när någon tar sig tid att se dem, prata med dem och inkludera dem, skriver LO-företrädare i en debattartikel i tidningen Arbetet i april 2026.

Men vem ska fråga? På en gigarbetsplats finns ingen facklig representant. Ingen kollega som säger "hej, vill du vara med?". Ingen klubblokal. Ingen fikapaus där någon räcker över en medlemsblankett.

Jesper Prytz menar att lösningen i slutändan är politisk.

– När visstidsanställningar infördes var det till nackdel för den fackliga anslutningen. I slutändan måste det till en förändring på politisk nivå.

Den svenska modellen bygger på ett jämnt maktförhållande. När den ena sidan krymper ändras spelreglerna. Gigekonomin växer, facket krymper, och någonstans däremellan försvinner en generation som aldrig fick frågan.