27 383 personer registrerades i någon form av hemlöshet under Socialstyrelsens senaste mätvecka. Men siffran är ett minimum. Stadsmissionen kallar den en ögonblicksbild med ett stort mörkertal, och de som faller utanför syns inte alls.

Jonas Rydberg, generalsekreterare för Sveriges Stadsmissioner, säger det rakt ut.

– Sverige räknar hemlöshet på ett sätt som är gammaldags. Ofta utgår man från personer med missbruk eller psykisk ohälsa, säger han.

Det betyder att den som saknar bostad för att hyrorna är för höga, för att hyresvärden kräver tre månadslöner i deposition, för att bostadsmarknaden helt enkelt stänger dörren för låginkomsthushåll, den personen räknas inte. Inte i statistiken. Inte i politiken.

Strukturell hemlöshet växer i det tysta

Den nationella hemlöshetsstrategin som löper ut i år behandlar hemlöshet i huvudsak som ett socialt problem. Det är en central brist, menar Sveriges Stadsmissioner i sin rapport från 2026. Allt fler lever i det de kallar strukturell hemlöshet. Utan bostad trots avsaknad av social problematik. Bara fattig nog att inte komma in på marknaden.

Dessa grupper omfattas sällan av strategins åtgärder. De når inte socialtjänstens mandat. De syns inte i kartläggningen som görs vart sjätte år, eftersom den bara fångar personer i kontakt med just socialtjänsten.

I Uppsala har den akuta hemlösheten nästan fördubblats på fyra år. Från 57 personer 2022 till 101 i dag. Angela Boethius, enhetschef på Uppsala kommun, tror att siffran är för låg.

– Det finns en målgrupp som är svår att nå och som inte får kontakt med myndigheter. Man tänker att den där siffran borde vara större, säger hon.

Kommunen har utökat sitt uppsökande arbete och placerat handläggare från beroendeenheten ute på fältet. Men det är en droppe.

Barnen som aldrig syns i statistiken

Antalet genomförda vräkningar ökade med över 20 procent de senaste två åren. Under 2025 vräktes 3 330 personer av Kronofogden, en ökning med nio procent jämfört med året innan. Flest vräkningar skedde i Göteborg, följt av Stockholm och Malmö.

Men det som sticker ut är barnen. Under första halvåret 2025 berördes 422 barn av vräkningar. Det är en ökning med nästan 25 procent jämfört med samma period 2024 och nästan 60 procent på tre år.

Och då är det bara de fall där Kronofogden faktiskt genomfört vräkningen. Forskning visar att unga och barnfamiljer oftare flyttar självmant vid hot om vräkning. De försvinner från statistiken helt. Problemet är större än vad siffrorna visar, och politiken utformas utifrån siffrorna.

Av de 9 400 barn som har minst en förälder i någon hemlöshetssituation bodde cirka 1 800 tillsammans med sin förälder i akut eller tillfälligt boende under mätveckan 2023. Resten levde i hushåll med långsiktiga men osäkra boendelösningar. Kommunala kontrakt som kan sägas upp. Inget hem, egentligen.

Strategin tog slut innan den hann fungera

Regeringen gav i juni 2025 Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp strategin och lämna förslag på fortsatta åtgärder. Men framtiden för hemlöshetspolitiken är osäker. Vilken riktning arbetet tar vet ingen.

Bostad Först-modellen har fått genomslag. 35 procent av kommunerna erbjöd modellen under 2025, upp från 21 procent året innan. Rekordmånga kommuner sökte statsbidraget. Men beloppen är för låga för att få verklig effekt givet behoven, konstaterar Stadsmissionen. 68,5 miljoner kronor fördelades till 126 kommuner. Det låter mycket tills man delar det på antalet kommuner och ställer det mot antalet människor som saknar tak över huvudet.

En ny avhandling från Malmö universitet visar hur stat och kommuner skjuter över ansvaret på varandra. Drygt 27 000 personer lever i hemlöshet trots att det allmänna är skyldigt att trygga den enskildes rätt till bostad. Ansvaret är oklart. Problemet består.

Inga barn ska vräkas, bostadsbidraget ska utökas och indexregleras. Det är Stadsmissionens krav. De vill även se en bostadskommission med mandat att föreslå förändringar i beskattning och finansiering, och ett nationellt kompetenscenter för Bostad Först.

Jonas Rydberg sammanfattar det så här: strategin har bidragit till ökad kunskap och stärkt samverkan. Men den har inte lett till någon minskning av hemlösheten.

Hemlösheten finns kvar. Den har bara slutat synas.