Sju av tio inom äldreomsorgen har allvarligt funderat på att sluta. Allt fler hamnar i butikskassan istället för vid vårdängen. Arbetsgivarna varnar för en rekryteringskris utan motstycke.

72 procent. Så stor är andelen hemtjänstpersonal som år 2025 uppger att de allvarligt funderat på att lämna sitt arbete. Siffran kommer från en ny rapport från Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet, baserad på enkäter bland undersköterskor och vårdbiträden 2005, 2015 och 2025.

Tio år tidigare var siffran 46 procent.

– För att fler ska vilja och orka arbeta kvar i sektorn krävs insatser på flera nivåer samtidigt. Framför allt handlar det om förbättrade arbetstider, bättre bemanning och minskad detaljstyrning, säger Marta Szebehely, professor emeritus i socialt arbete vid Stockholms universitet.

Kroppen säger ifrån

Rapporten tecknar en bild av en sektor där personalen springer snabbare för varje år. 41 procent av hemtjänstpersonalen är i stort sett alltid kroppsligt uttröttade efter arbetsdagens slut. I äldreboendena ligger siffran på 49 procent. Psykisk uttröttning drabbar 31 respektive 37 procent.

Arbetssjukdomarna ökade med närmare 30 procent under 2025, enligt Arbetsmiljöverkets statistik. Sju av tio drabbade är kvinnor. De vanligaste orsakerna: hög arbetstakt, hög arbetsbelastning och små möjligheter att påverka hur jobbet utförs.

Socialstyrelsen gick i mars ut med att äldreomsorgen behöver 50 000 fler anställda de kommande fyra åren. Samtidigt är sjuktalen inom sektorn dubbelt så höga som på arbetsmarknaden i övrigt.

Ekvationen går inte ihop.

"Jag orkar inte vara kvar"

I Åsele kommun i Västerbotten blev konsekvenserna konkreta redan förra året. När kommunen införde så kallade hälsoscheman, kortare pass men fler arbetsdagar, varannan helg istället för var tredje, sa 20 anställda upp sig från hemtjänsten.

Lisa Jansson hade arbetat i Åseles hemtjänst i 20 år. Hon var en av dem som gick.

– Jag orkar inte vara kvar, säger hon.

Kollegan Emilia Söderström stannade. Hon beskriver vardagen efter massavhoppen: jättemycket övertid, ont om vikarier, ingen återhämtning. De få vikarier som finns "jobbar ihjäl sig", säger hon.

Åsele är inget undantag. Det är en föraning.

Butiken lockar med det vården inte kan ge

När undersköterskor lämnar vårdyrket hamnar många i handeln. Lönen är ofta liknande eller högre. Arbetstiderna är mer förutsägbara. Kroppen slipper lyft, vändningar och nattskift som bryter ner den över tid.

Rapporten från Stockholms universitet visar att arbetstiderna framstår som en särskilt problematisk del av arbetsvillkoren. Heltidsarbete har blivit vanligare, men 21 procent av de heltidsarbetande vill nu arbeta färre timmar även om lönen blir lägre. 2005 och 2015 var den siffran 7 procent.

En tredubbling på tjugo år.

Personalen vill inte ha mindre pengar. De vill ha ett liv utanför jobbet.

I hemtjänsten handlar det om att inte veta vilka dagar man jobbar om några veckor, att bli inbeordrad på lediga dagar, att inte få semester när barnen har sommarlov. I Åsele finns ingen kvälls- eller helgöppen förskola. För ensamstående föräldrar som Emilia Söderström blir schemat ett fängelse.

Handeln erbjuder inget av det. Bara ett schema man kan lita på.

Resurser räcker inte

Rapporten visar att stöd från chef och möjligheter att utvecklas kan minska viljan att sluta. Men effekten är begränsad om arbetskraven inte samtidigt minskar.

– Alla arbetsrelaterade problem har tydligt samband med personalens benägenhet att vilja lämna arbetet, konstaterar forskarna bakom rapporten.

Det har blivit vanligare att personalen upplever flera problem samtidigt. Tidspress, underbemanning, ökad kontroll, minskade möjligheter att individanpassa omsorgen. Problemen hopar sig och förklarar i stor utsträckning både den fysiska uttröttningen och den kraftiga ökningen av dem som vill gå.

Miljöpartiet har föreslagit ett arbetsmiljölyft, kortare arbetstid och slopat karensavdrag. Kommunerna själva pekar på underskott som grundproblem. I Åsele motiveras schemaförändringarna med att äldreomsorgen haft stora underskott över tid.

Lisa Jansson byter yrke. Hon ska bli målare.

– I slutändan är det de boende som blir lidande. Det kommer att bli förvaring, säger hon.