1995 kostade en bostadsrätt i Stockholm ungefär 15 000 kronor per kvadratmeter. I dag ligger priset på 85 000. Under samma tid har snittvillan i glesbygdskommuner som Hällefors och Sollefteå rört sig från 4 000 till 6 500 kronor kvadraten. Klyftan är inte längre en spricka. Den är ett dike.

Siffrorna kommer från Timbro, som i en genomgång av bostadsmarknaden visar hur Stockholms ställning som kapitalmarknadens nav har cementerats genom just bostadspriserna. Staden som en gång byggdes med tanken att alla skulle ha råd att bo i den har blivit en maskin som sorterar människor efter plånbok.

Från hyresrätt till kapitalmaskin

Det började 1979. Ett bostadshus på Pilgatan 26 på Kungsholmen såldes till hyresgästerna själva för 125 000 kronor, ungefär en halv miljon i dagens penningvärde. Det var den första ombildningen i Stockholm stads historia, och den markerade starten på något som skulle förändra hela stadens struktur.

Under andra halvan av sjuttiotalet tog bostadsrättsombildningarna fart på allvar. Samtidigt började den yngre befolkningen i centrala Stockholm växa för första gången på fyrtio år. Föryngringen och befolkningstätheten gjorde innerstaden attraktiv, och priserna följde efter.

Från vänsterhåll varnades tidigt för ökad segregation. Dagens Arena har dokumenterat hur bostadsrättsomvandlingen av innerstaden innebar att människor med lägre inkomster fick ge plats åt människor med högre inkomster, redan från allra början. Andelen allmännyttiga bostäder i innerstaden låg kring 20 procent när vänstern tog makten 1994. I dag är den nere på ungefär 6,5 procent.

De som stängs ute

Bostadsfakta har granskat vem som faktiskt äger sitt boende i dag, och bilden är tydlig. Sedan 2004 har andelen låginkomsttagare som bor i ägt boende minskat med tolv procentenheter. För barnfamiljer med låga inkomster är siffran ännu mer brutal: 46 procent ägde sitt boende 2004, mot 26 procent 2025.

Hushåll med inkomster över 60 procent av medianen har haft en stabil ägarandel på omkring 70 procent under hela perioden. De har alltså inte påverkats. Det är de med minst som har förlorat mark.

Bostadsfakta pekar på att bostaden har gått från att vara ett boende till att fungera som en källa till kapitaluppbyggnad. När priserna stiger snabbt krävs högre inkomster och större startkapital för att komma in. De som redan äger bygger förmögenheter. De som hyr halkar efter.

Mellan 2004 och 2024 har kapitalinkomster vuxit i betydelse för hushållens ekonomi, medan löner och transfereringar fått en mindre roll. En del av de kapitalinkomsterna kommer från just värdeökningar på bostäder. Eftersom förmögenheter är mer ojämnt fördelade än inkomster betyder det att ojämlikheten växer.

Politiken som valde sida

Det här har inte hänt av sig självt. År 2024 gick tre fjärdedelar av statens totala bostadssubventioner, drygt 60 miljarder kronor, till bostadsägare via ränteavdrag och ROT-avdrag. Det visar Bostadsfakta i en genomgång av bostadspolitiken.

När räntorna stiger ökar statens kostnader för ränteavdrag automatiskt. Höjningar av bostadsbidrag eller bostadstillägg kräver däremot aktiva politiska beslut. Det samlade stödet till hyreshushåll har därför inte hängt med. Klyftan mellan ägt och hyrt fördjupas av design, inte av misstag.

Länsstyrelsen i Stockholm har själva påpekat att bristen på prisvärda hyresbostäder är ett växande problem, och har föreslagit en svensk variant av social housing. Förslaget har inte fått något genomslag.

Stockholm har fler bostäder än någonsin. Det råder ingen brist på tak över huvudet. Det som saknas är tak som vanliga människor har råd med.