Det tror i alla fall Joel Andersson från Utrikespolitiska Institutet.

"USA behöver europeiska vänner just nu... Sverige och USA har samma åsikter om handel, och när det gäller frihandel eftersom Sverige är en viktig förespråkare för EU/USA-frihandelsavtalet", säger han till nättidningen The Local.

Liksom den svenska regeringen är Svenskt Näringsliv en stark anhängare av ett frihandelsavtal med USA. I en egenskriven artikel med rubriken "Lyckad lobbying öppnade för frihandelsavtal" tar de på sig äran för att ha övertygat sina motsvarigheter i andra europeiska länder: "Om det inte varit för Svenskt Näringsliv, hade frågan aldrig kommit så här långt, så här fort".

Den första förhandlingsrundan, som till stora delar ska ha fokuserat på procedurfrågor, hölls under juli. Inte mycket har läckt ut om resultatet av denna, men EU:s chefsförhandlare Ignacio Garcia-Bercera kommenterade att förhandlingarna varit "mycket produktiva" och "banat väg för nästa runda i oktober".

Om handelsavtalet går i hamn kommer det vara det största i sitt slag någonsin, omfattande runt hälften av världsekonomin och handel värd 650 miljarder dollar. Projektet är dock omstritt. Eftersom tullarna mellan USA och EU redan ligger på låga nivåer kommer avtalet framför allt att beröra politiskt kontroversiella områden, som gemensamma normer för konsument- och miljöskydd, intellektuell äganderätt och investeringsskydd.

En sådan fråga är genmodifierade (GMO) grödor, som i USA används i en mängd livsmedel och utan krav på särskild märkning, men som inom EU omges av långt hårdare regler och förekommer mycket sparsamt. Kritiker fruktar att de amerikanska normerna nu kan komma att bli rådande även i Europa, konstaterar nättidningen Christian Science Monitor.

Men den kanske mest kontroversiella punkten som ska förhandlas är investeringsskydd. Det ger utländska investerare möjlighet att stämma regeringar för lagar som skadar deras intressen. Tidigare har Philip Morris exempelvis stämt Uruguay och Australien för varningstexter på cigarettpaket, med stöd i de ländernas frihandelsavtal med USA.

– Sverige har gått väldigt långt i att tillåta vinstdrivande skolor, att ha fri etableringsrätt för offentligt finansierad vinstdriven sjukvård och privatiseringar inom järnvägen. En konsekvens för oss skulle kunna bli att utländska storföretag skulle kunna stämma en eventuell framtida regering som vill stoppa vinstjakten, kommenterar Johan Rönnblom från organisationen ATTAC.

Kritik har också riktats mot hemlighetsmakeriet kring förhandlingarna. EU-kommissionens förhandlingsmandat är inte offentligt (men har läckt ut), och vilka som ingår i den expertgruppen som förberett den europeiska förhandlingspositionen är hemligt – tankesmedjan Corporate Europe Observatory fick på förfrågan om det senare svaret uppgiften att det "inte finns i något dokument". Av amerikanska handlingar som blivit offentliga framgår dock att expertgrupperna på bägge sidor domineras stort av näringslivsrepresentanter.

– Om våra politiker har förslag för att bekämpa klimathotet, för att förbättra arbetsvillkor runtom i världen eller för att begränsa bankernas risktagande så behövs inget hemlighetsmakeri. Att vi inte får veta något beror naturligtvis på att de förslag som diskuteras är djupt impopulära. Det tycks handla om att ge storföretag överstatliga, okränkbara rättigheter att tjäna pengar i allt fler sektorer, oavsett vad medborgarna tycker om detta, säger Johan Rönnblom.

Kenneth Hermele, ekonom och specialist på utvecklingsfrågor, sätter avtalet i ett globalt perspektiv.

– Man kan se detta som en bekräftelse på att Världshandelsorganisationen, WTO, kört fast definitivt, tack vare att USA och EU insisterat så hårt på intellektuell äganderätt och investeringsskydd och Kina och Indien inte är beredda att acceptera det längre. Istället har vi fått ett system av massa bilaterala avtal, som ofta går längre i det avseendet än vad som diskuterades inom WTO.

Han tror att ett mål med avtalet är att skapa en standard som alla framtida avtal sedan måste anpassa sig till.

– Varken EU eller USA har något större intresse av att hålla emot på de områdena, så vi kan nog räkna med ett mycket storföretagsvänligt avtal. Sedan kanske handelsavtal med mindre länder tvingas kopiera det, men om man räknar med att få igenom samma sak med de stora tillväxtländerna, Kina, Indien, Brasilien, det går inte längre, säger han.