Rapporten "Hälften kvar och hela framtiden" som har tagits fram av Dany Kessel, Daniel Johansson och Daniel Suhonen på tankesmedjan Katalys är i praktiken en förenklad skuggbudget. I den föreslår de nya offentliga satsningar för närmare 300 miljarder kronor för att bland annat bygga ut kollektivtrafiken och höja offentliganställdas löner. Finansieringen ska ske genom att överge målet om överskott i statsfinanserna och istället tillåta den svenska statsskulden att öka till 50 procent av BNP på sikt, och genom att öka skatteuttaget till 1990-talets nivåer. I deras skattesystem ska bland annat bolagsskatten avskaffas men skatterna på kapitalinkomster höjas, och inkomster (utom från kapital) på upp till 12 000 kronor per månad bli skattefria.

Rapporten har fått stor uppmärksamhet och förslagen får både ris och ros. En av kritikerna är Den nya välfärden, en frontorganisation för Svenskt näringsliv, som kategoriskt avfärdar förslaget för att det “minskar incitamenten för att arbeta, anställa och expandera”. Affärstidningen Dagens industri är däremot delvis positiv: medan de kritiserar kapitalbeskattningen och målet att höja skatteuttaget generellt, är de positiva till systemets enkelhet och inriktning på “stabila skattebaser”, som förslaget att återinföra (och höja) fastighetsskatten.

Från vänster är tidningen ETC:s Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren entusiastiska och lyfter särskilt fram att “man har tagit avstånd från den syn på statsskuld och utgiftstak som gjort i princip all reformpolitik omöjlig i Sverige” medan den vänsterpartistiske bloggaren Lars Bjurström kallar förslaget “ekonomistiskt”. Han tycker att det “påminner för mycket om moderaternas arbetslinje” och kritiserar särskilt förslaget att den garanterade inkomsten för alla på 12 000 kronor per månad för arbetslösa delvis ska utgöras av lån.

Den socialistiske debattören Abe Bergegårdh uppskattar de offentliga satsningarna i förslaget.

– De knycker lite grann effektivitetsbegreppet från högern genom att visa att det är bättre att göra investeringar i dag än att lägga pengar på hög.

Annat är han mer kritisk mot.

– De diskuterar inte hur det i dagens finansialiserade ekonomi går för företagen att komma runt en höjd kapitalbeskattning eller helt enkelt flytta ut kapitalet. En annan sak som verkar förlegad är att de utgår från fortsatt 8 timmars arbetsvecka och full sysselsättning, trots utvecklingen med automatisering och robotisering.

Han tycker också att visionen om hur systemet ska införas är naiv.

– De talar om “ett nytt samhällskontrakt”, men varför skulle kapitalägarna vara intresserade av det, när de har allt redan i dag?

Nationalekonomen Dany Kessel, en av rapportförfattarna på Katalys, svarar på kritiken.

– Modellen med lån är lite grann en kompromiss för att det annars skulle bli för dyrt, men observera att det handlar om de som i dag faller helt utanför a-kassan – det ska ersätta dagens socialbidrag och liknande. Det är också tanken att det ska fungera tillsammans med arbetsmarknadsutbildningar som verkligen är kvalificerade och eftertraktade för att det inte ska bli en orättvisa mot de som studerar med CSN.

Och att gruppen har använt 40-timmars arbetsvecka i sina räkneexempel ska inte tolkas som ett ställningstagande i arbetstidsfrågan, säger han.

– Man kan minska arbetstiden i takt med produktivitetsökningarna, eller mer än produktivitetsökningarna till och med om man skulle vilja det, utan att grunden för systemet skulle rubbas. Det är en fråga som faller utanför rapportens ämne.

Och hur det skulle fungera politiskt att införa systemet är en intressant fråga, tycker han.

– Det står klart att det finns vissa sektorer som berikat sig mycket på det system vi har i dag och som inte kommer vilja gå ifrån det. Vi har haft diskussioner inom gruppen om att vi borde sätta åt dem hårdare men det är svårt att göra det inom ramen för ett nationellt system i en global ekonomi. Men för att det ska vara ett socialt kontrakt krävs bara att det är något som majoriteten kan stödja. Inte att alla nödvändigtvis skulle göra det.