Skickligt men opersonligt
Bakom namnet Silver Bell döljer sig Emil Carlsson Rinstad. Formmässigt erbjuder Silver Bells självbetitlade debutalbum – egentligen utan något större tuggmotstånd – rättfram radiopop av traditionellt amerikanskt snitt. Partier av det stundom avskalade samt stillsamma pianobaserade stycken varvas med motsatsen i låtar som Fight the gravity och Lemon sweater, som är fyllda med en annan sorts mer framåtdrivande energi. Det är en kompott som inte stör, utan snarare är en av den här skivans största förtjänster.
I det kanske tämligen personlighetslösa eller uppenbara anslaget sticker dock Party program ut med sin melodiösa synthslinga; i mitt tycke den här skivans starkaste spår. I genren är Silver Bell en tekniskt skicklig sångare och lyckas även som textförfattare pricka in flera känslolägen. Men sammantaget seglar Silver Bell en förbi utan att göra några djupare avtryck. Nästan som om musiken vore som gjord för att spelas ur en bortglömd påslagen köksradio.