Att den här skivan över huvud taget finns är, som jag ser det, en sorglig historia. Låt mig förklara. Det handlar om tillgång och efterfrågan. Artister mot speciesism säljs nämligen till förmån för Djurens rätt och Djurrättsalliansen. Inget fel med det, tvärtom. Det sorgliga ligger i att vi som konsumenter har ett behov av ett fysiskt minne som påminner oss om vår goda gärning när tv-inslagen har lämnat oss.

Här samsas 25 bidrag från mestadels okända akter som kängpunkiga Bombangrepp (med låten ”Slaktad, inpackad, såld”) och Cirkus Miramar, tillsammans med mer namnkunniga som The Soundtrack of Our Lives, Amanda Jenssen, Meja och Thomas Öberg. Det faller sig därför naturligt att det är en eklektisk samling, ett mönster som dessvärre går igen i låtarnas kvalitet. Det gör Artister mot speciecism till en rätt svårlyssnad historia och tillfällena att lyssna på skivan från början till slut blir därför få. Kanske är just det inte skivans huvudsakliga syfte heller.

Hur beundransvärt ändamålet än må vara blir det problematiskt när den goda saken ska fungera som en universellt gångbar ursäkt för nästan vad som helst. Som musikaliskt alster förmår detta nämligen sällan engagera mer än för korta ögonblick. Ungefär som en Live Aid-konsert fast i skivform.

I sina ljusaste stunder lyckas samlingen få lyssnaren att ägna djurförtrycket en tanke eller två, men för den som sympatiserar med organisationerna finns det långt bättre sätt att visa sitt stöd.