I vilket samhälle vill vi bo? Det frågade sig Hyresgästföreningens bostadspolitiska projektledare Fritjof Carlsson-Brandt i en debattartikel i Skånes Fria Tidning lördagen den 25/5. Han syftade på den alarmerande bostadsbrist som råder i över hälften av Sveriges kommuner. En bostadsbrist som slår hårdast mot dem som har minst; minst pengar, minst kontakter, minst fasta anställningar och minst referenser. De faktorer som gör att unga i dag är en av de mest utsatta grupperna på bostadsmarknaden.

I dag saknar 248 000 unga människor i Sverige en egen bostad. Det är en nästan obegriplig siffa som har återkommit som ett mantra i Ungbo 12:s arbete med att väcka debatt om bostadsbristen bland unga. 248 000 är nästan var fjärde person mellan 20 och 27 år, som inte har ett hem. Det är inte det samhälle som vi vill bo i.

Det är inte heller det samhälle som Ilmar Reepalu vill bo i. Det var därför han 2010 tillsammans med kommunstyrelsen tog initiativ till att Malmö skulle husera en bomässa för unga. Sagt och gjort, den 1 september 2012 slog Ungbo 12, Sveriges första boutställning av och för unga, upp portarna i Båghallarna i Norra Sorgenfri. På invigningen talade Reepalu om hur ungas utsatthet på bostadsmarknaden riskerar att bli ett hot mot vårt demokratiska samhälle.

Att få bo och verka i samhället är grundläggande rättigheter. När unga inte får arbete, inte kan flytta hemifrån eller inte har några framtidsutsikter är risken att de vänder sig mot det system som stängt dem ute. Man slutar helt enkelt att värna demokratin. Bostadsbristen är med andra ord en högst politisk fråga. Och en viktig sådan. Det handlar om samhällets syn på unga och om ungas syn på samhället.

I Ungbo 12 fick vi in över 350 förslag på hur unga vill bo i framtiden. 23 av dessa byggde vi upp i Båghallarna och bland dem fanns bostadslösningar i form av både containrar och tågvagnar. Boendeformer som Carlsson-Brandt tycker är symboliska för såväl samhällets syn på unga som ungas syn på sig själva. Vi tänker nog snarare att det är ett uttryck för den enorma kreativitet som Ungbo 12 har svämmat över av. Ungbo 12 vill varken sänka kraven på bostäder för unga eller bygga kategoriboenden. Men vi tror att man måste våga tänka nytt för att komma förbi de vanliga låsningarna.

När vi analyserade de inkomna bidragen var trygghet, permanens och identitet återkommande begrepp som unga tycker är viktiga i sitt boende. Vi hittade också fem utmärkande trender för hur unga vill bo i framtiden, där flexibilitet var en av de tydligaste. Permanens och flexibilitet, hur går det ihop?

Jo, flexibilitet handlar i det här fallet inte om det gummiband som Carlsson-Brandt talar om där unga ska sträckas ut och tryckas in i ett pussel som lagts av någon annan. Det handlar om flexibilitet på ungas villkor – ett boende som kan förändras efter skiftande behov när omständigheterna snabbt förändras. Man blir ihop, flyttar isär, börjar plugga, får barn, byter stad, åker på långresa. För att möta dessa skiftande behov krävs ett flexibelt boende. Och en flexibel bostadsmarknad.

Bostadsministern, som Carlsson-Brandt inte tycker syns så mycket, har i alla fall tillsatt ett stort antal utredningar sedan han tillträdde 2010. Det är säkert bra, vi behöver samla mer kunskap om vad som fungerar och vad som inte gör det. Men vi behöver också agera nu. Det är därför Ungbo 12 har blivit Ungbo 13. Under våren har vi gått igenom alla inkomna tomter och förslag i Ungbo 12:s idétävling för att se vilka som kan byggas. Så att unga kan flytta hemifrån och bilda bo.

För det är ett sådant samhälle som Ungbo vill leva i.