”Josette Bushell-Mingo har genom sin nyfikenhet och sitt nytänkande gett det svenska teckenspråket helt nya dimensioner.” Så lyder Språkrådets motivering till varför hon fick årets Minoritetsspråkspris för drygt en vecka sedan.

– Det är ju lite speciellt att just jag skulle få ett pris från Språkrådet, svenska är ju inte ens mitt modersmål, säger Josette Bushell-Mingo roat.

Men hon är tacksam och hedrad över priset som hon vill dela med sina medarbetare på Tyst teater, en grupp inom Riksteatern som gör teater på teckenspråk.

Tyst teater bildades 1970 och är därmed den äldsta teckenspråksteatern i Europa. Sedan 1977 är de en del av Riksteatern. Att gruppen behövs råder det ingen tvekan om, enligt Josette Bushell-Mingo.

– Självklart behövs vi! Enligt FN är det en mänsklig rättighet att ha tillgång till kultur, alltså behövs kultur och teater även på minoritetsspråk. Vi är den enda professionella teckenspråksteatern i Sverige och självklart fyller vi en funktion i samhället. Varför ska inte döva få teater på sitt språk?

Josette Bushell-Mingo säger att Tyst teater arbetar mycket med att lyfta fram viktiga frågor när de väljer ämnen för uppsättningarna. Ofta arbetar de utifrån ett minoritetsperspektiv och de vill inte bara underhålla utan även "belysa, beröra och ifrågasätta", säger Josette Bushell-Mingo. Och arbetet är inte begränsat till Sverige.

– Vi vill gärna visa internationellt att även döva kan göra teater utan problem och det gäller alla yrkeskategorier inom teatern, inte bara skådespelare. Det idealiska är om vi kan inspirera, röra, provocera… Att påverka andra. Men framför allt att uppmuntra andra döva i världen att ta del av kultur, att skapa, att vara kreativa.

Själv känner sig Josette Bushell-Mingo privilegierad över att få arbeta med något som är så viktigt och säger att det är en rolig utmaning. Hon har arbetat med teater i 25 år, åtta av dem med teckenspråksteater.

– Grunden är densamma i båda formerna och jag ställer samma frågor, vad vill vi berätta? Vilken ton finns det i pjäsen? Och passionen är densamma! Det är när vi kommer till frågan ”hur?” det blir lite annorlunda. Skillnaderna ligger i hur skådespelarna får ut sitt budskap. I talad teater kan du till exempel sucka på olika sätt och sätta melodier i orden, i tecknad teater använder du ögonen på ett annat sätt och har ett synfält på 360 grader. Det behövs mer information i det du säger. Jag tycker faktiskt att de borde införa en kurs i teckenspråksskådespeleri på Teaterhögskolan, det skulle tillföra en annan dimension i agerandet.

Josette Bushell-Mingo lärde sig teckenspråk när hon fick jobb på Tyst teater. Arbetar man på ett språk måste man lära sig det", säger hon. Teckenspråkets dag kommer förstås att firas ordentligt på arbetsplatsen.

– Det blir fest! säger hon glatt. Dessutom ska vi ha workshop där vi samarbetar med andra grupper. Det är en speciell dag för den döva minoriteten och viktig att uppmärksamma.