Lisa Ström började tävlingsidrotta i vuxen ålder och hamnade snabbt högt upp på prispallen i cykelcross och långdistanstävlingar på cykel. I dag lördag inleds mountainbikesäsongen på allvar och Lisa Ström deltar i elitklassen i Billingeracet i Skövde. Tävlingen är en av åtta deltävlingar och cupsegraren koras i höst.

– Det är alltid lite nervöst när det är första tävlingen för man vet inte hur väl man står sig jämfört med andra. Men det blir kul, det känns bra att komma i gång, säger hon.

Målet för säsongen är långlopps-SM och SM i cykelcross där hon hoppas bräcka sitt silver från förra året.

Men för Lisa Ström sker kampen på fler fronter.

Redan tidigt i sin karriär som elitcyklist såg hon hur olika mäns och kvinnors idrottspresterande värderades.

– När jag kom in i tävlingsidrotten var jag förvånad över hur det såg ut. Jag kom utifrån och hade lätt för att se den diskriminering som pågick mot kvinnor.

Lisa Ström upplevde att orättvisan fanns i stort som smått inom cykelsporten. Det kunde handla om prissummor som var högre för manliga cyklister, eller på vilka tider tävlingar var förlagda. Hon började blogga om ojämställdheten inom idrotten på bloggen Osportsligt och fick snabbt stor respons på sina inlägg.

– Jag fick otroligt positivt gensvar från andra kvinnor inom cykelsporten som kände igen sig och tyckte det var bra att någon äntligen lyfte frågan. Samtidigt har jag fått mycket skit, även från cykelförbundet.

Och förändringen går irriterande långsamt.

– Det är fortfarande samma sak. Det kan vara så att männen får prispengar och vinnaren i damklassen kan få en handduk. Vi startar klockan sju på morgonen, medan männen har en mer rimlig tid. Ju mer man tittar på något, desto mer saker hittar man, säger hon.

Flera gånger har hon tagit debatten offentligt och publicerat långa mailkonversationer med sportjournalister som hon tycker förminskar damidrotten och diskuterat frågorna med cykelförbundets generalsekreterare. Ofta har hon lyft frågan med tävlingsansvariga varför prestationer värderas olika beroende på vilket kön idrottaren har.

– Svaret är ofta, "oj det har vi inte tänkt på". Ingen har ifrågasatt det och mönstren har kunnat fortsätta. Även fast det bara handlar om småsummor blir det ett statement om herrarna får 100 kr och damerna 50, säger hon.

Lisa Ström ser idrotten som en skyddad verkstad, att här går det att upprätthålla strukturer som inte skulle vara okej någon annanstans.

I våras ställde hon och flera andra kvinnliga tävlingscyklister cykelförbundet mot väggen och krävde svar på varför orättvisorna fick fortgå. Många var speciellt upprörda över orättvisa tävlingsförhållanden. Men svaret från förbundet kom som en kalldusch.

– Generalsekreteraren hävdade att det inte fanns något problem.

I bloggen samlar hon exempel för att tydligare visa på att problemen är strukturella och inte begränsade till enstaka tävlingar eller personer.

Varför tror du själv att orättvisorna får fortgå?

– För att idrotten på något sätt är helig och lider av den långa historien och känslan av att det ska vara som det alltid varit. Och det går alltid att bortförklara att det nånstans är på lek, något vi gör på fritiden, säger hon.