Vasaloppet bidrar till ett ojämställt Idrottssverige
Nästa helg är det dags för Tjejvasan, ett 30 km långt skidlopp från Oxberg till Mora. 10 000 kvinnor är anmälda, loppet är fullt och arrangörerna laddar för folkfest. Helgen efter är det Vasaloppet. Det är i mångas ögon det riktiga loppet, det är originalet från 1922 och det är loppet som var stängt för kvinnor i 56 år. Än i dag deltar enbart 10 procent kvinnor i Vasaloppet. Resterande del återfinns i damklassen. Men vad är Tjejvasan i relation till Vasaloppet om inte annat än en blek och mindre krävande variant?
Kommentar: Tjejvasan kontra Vasaloppet
Tjejvasan är också en del av ”Tjejklassikern”. Här kan kvinnor under ett år utmana sig ordentligt. För att få det efterlängtade diplomet krävs deltagande i Tjejvättern, Vansbro tjejsim och Lidingö tjejlopp. Vid dessa tävlingar är distansen omkring en tredjedel jämfört med originalloppen och på hemsidan marknadsförs Tjejklassikern som ”utmaningen för alla tjejer”, medan En svensk klassiker går under sloganen ”Det verkliga kraftprovet”.
Det är helt motiverat att det ska finnas olika distanser på loppen. Vi har alla olika kroppar, är olika tränade och har olika förutsättningar. Men varför är det så förbannat viktigt att särskilja lopp enbart för kvinnor och dessutom marknadsföra dessa lopp som bitävlingar vid sidan av den riktiga tävlingen? Det speglar den generella ojämställdheten inom idrotten på ett kusligt sätt: där fotboll delas upp i fotboll och damfotboll och där damhockey är en marginell företeelse (sett till antal utövare) utan tacklingar jämfört med herrhockeyn.
Det har en gång i tiden faktiskt funnits något som hette Killklassikern. Vätternrundan har också testat på konceptet Grabbvättern. Båda dessa tävlingar las dock ner lika snabbt som de startade. ”De föll inte i lika god jord”, enligt Michael Thorén, vd för En svensk klassiker. Samma Thorén förklarar också anledningen till att kvinnor har egna bitävlingar: ”Det skiljer sig mycket mellan hur kvinnor och män vill genomföra tävlingar. Kvinnor vill ta det lugnare och visa mer hänsyn, det är en annan stämning på de tävlingarna och det går heller inte lika fort”. Han tycker sig ha förstått att kvinnor vill ha det lugnare i alla moment av tävlingen, exempelvis vid vätskekontroller där det annars kan bli ”buffligt” i till exempel Vasaloppet.
Jag tänker stilla på kvinnor som utövar fullkontaktssporter, hur de skulle reagera på Thoréns ord.
En ansvarsfull tävlingsledare skulle se att det inte är lämpligt att marknadsföra tävlingar på sättet som En svensk klassiker och Vasaloppet gör. En ansvarsfull tävlingsledare vet att det finns en könsmaktsordning att ta hänsyn till som finns överallt i vårt samhälle, inte minst inom idrotten. Den säger att mannen är normen och idrottens måttstock. En svensk klassiker och Vasaloppet agerar i linje med könsmaktsordningen, förstärker densamma och medverkar till det ojämställda Idrottssverige vi har i dag.