Trots att många kvinnojourers verksamhetsbidrag legat oförändrat under flera års tid ökar stödförfrågningarna från myndigheter. Överlag har trycket på det skyddade boendet ökat enligt Roks.

– Trots alla stora ord från politikerna om hur viktig jourrörelsen är, så ser man inte till att de får långsiktiga och tillräckliga medel, berättar Roks ordförande Angela Beausang.

– Vi får larm från både kvinno- och tjejjourer som tvingas säga upp anställda eller till och med lägga ned, för de får inte medel till den ordinarie verksamheten

Liksom ifjol konstaterar Angela Beausang att det är väldigt fullt på kvinnojourernas skyddade boenden.

150 kvinnor och 129 barn bodde på någon av kvinnojourerna i Stockholms län under 2012, samtidigt tvingades jourerna säga nej till 360 kvinnor på grund av platsbrist. I hela Sverige var det över 1 000 kvinnor och 900 barn som bodde på någon av kvinnojourerna. Samtidigt tvingades man säga nej till över 1 500 hjälpsökande kvinnor.

Förutom bristande resurser är den allmänna bristen på bostäder en förklaring till att jourerna tvingas neka hjälp till utsatta kvinnor.

– Det är ett problem att kvinnor och barn inte kommer vidare från jourerna, och det beror ju på bostadssituationen. Även här krävs ansvarstagande från politikerna. Dessutom finns ju en lag som ger möjlighet att flytta på den våldsamma mannen i stället för på kvinnan och barnen, men den används alldeles för sällan, säger Angela Beausang, som även vill lyfta fram alla som jobbar på jourerna.

– Jag är lika stolt varje år när jag ser svart på vitt vilket aktivt och livsviktigt arbete våra medlemsjourer bedriver. Trots deras ständiga oro för verksamhetens framtid sätter de alltid de stödsökandes behov främst och ser till att de får det stöd de behöver.